I samband med oktoberrevolten 2019 gick hundratusentals chilenare ut för att protestera mot regeringens politik. (Bild: Wikimedia)

debatt För ett år sedan inleddes oktoberrevolten i Chile. Listan över övergreppen som därefter följde är lång. Vi undrar varför omvärlden, inte minst Sverige, är så tyst gentemot den chilenska regeringen som behandlar sina medborgare så brutalt, skriver Oscar Mura och Kurdo Baksi.

I dag är det exakt ett år sedan protesterna i Chile, mer känd som oktoberrevolten, inleddes mot landets regering. Aktionerna startade med att gymnasieungdomar undvek att betala tunnelbanebiljetter. Hundratals ungdomar samlades utanför t-banan den 7 oktober ifjol och plankade. Aktionen, som pågick en hel vecka, spred sig som en löpeld via sociala medier.

Protesterna hade sin grund i de chockartade prishöjningarna på kollektivtrafiken, vilket innebar större utgifter för familjer som brottas med fattigdom. När revolten blev intensivare beslöt transportministern att stänga tunnelbanestationer. Därefter genomfördes brutala polisinsatser mot gymnasieungdomar, som i princip dagligen gick ut på gator och tunnelbanestationer och visade sitt missnöje med de dåliga levnadsförhållandena i Chile.

I syfte att spara pengar menade vissa chilenska ministrar att allt skulle bli bra om de bara gick till arbetet tidigare på morgonen. I Chile är tunnelbanebiljetterna baserade på vilka tider man åker kollektivtrafik. Dessa regeringsföreträdares uttalanden visade tydligt att politikerna hade begränsad förståelse för den utbredda fattigdomen och den höga arbetslösheten. Detta gjorde protesterna än mer högljudda. Ungdomarna fick villkorslöst stöd från allt fler.
Ändå fortsatte regeringen att håna ungdomar som kämpade för bättre ekonomiska villkor och sin värdighet. Vad makthavarna inte visste var att detta var starten för vad man kallar oktoberrevolten – eller 18 O (18 oktober).

Till mångas stora förvåning har inte en enda polis fällts för övergrepp.

18 O var inte längre enbart ungdomar som visade olydnad genom att inte betala. Tunnelbanestationerna blev fullsatta med poliser som inte hade en chans mot de oberäkneliga  demonstranterna. Regeringen införde undantagstillstånd och placerade militärer på gator och torg för att upprätthålla ordningen. Beslutet lugnade knappast befolkningen. Det fick snarare motsatt effekt. Och just den 18 oktober blev protesterna enorma. Dagen efter vaknade Chile till att 41 av 141 tunnelbanestationer i Santiago de Chile blivit vandaliserade.

Och samma natt som revolten initierades och tunnelbanestationer brann ned sågs Chiles president Sebastián Piñera äta pizza med sin familj i en av Santiago de Chiles mest fashionabla stadsdelar. Pizzaätandet tolkades som att den chilenske presidenten struntade i vad som hände. I stället för att vädja till nationen om lugn deklarerade han att Chile var i krig!

Listan över övergreppen på de mänskliga rättigheterna i samband med oktoberrevolten är lång. Poliserna agerade brutalt mot alla, inklusive barn, ungdomar, gamla och funktionshindrade. Över 30 medborgare har dödats. Polisen har skadat synen på cirka 460 personer. Över 350 ungdomar sitter inspärrade utan rättegångar.

Och till mångas stora ledsnad och förvåning har inte en enda polis fällts för övergrepp. Rapporterna från Amnesty International och FN visar att mänskliga rättigheter inte respekteras i dagens Chile.

Den 25 oktober ifjol demonstrerade över en och en halv miljon människor mot regeringen. Till tonerna av Víctor Jaras symboliska sång ”el derecho de vivir en paz“ (rätten att leva i fred) krävde Chiles befolkning en konstitutionsändring. Om en vecka, närmare bestämt den 25 oktober, anordnas en folkomröstning som handlar om konstitutionen från Pinochet-epoken.

Ingen vet vad som kommer att ske efter den 25 oktober men vi undrar varför omvärlden, inte minst Sverige, är så tyst gentemot den chilenska regeringen som behandlar sina medborgare så brutalt?

Sverige, som tagit emot tusentals chilenare som flytt till Sverige en gång i tiden från Pinochets förtrycksapparat, borde vara konsekvent i sin utrikespolitik. Det är hög tid att Sverige genom EU pressar den chilenska regeringen att respektera de mänskliga rättigheterna!

 

Oscar Mura
Psykolog, svensk medborgare, bosatt i Santiago de Chile

Kurdo Baksi
Författare