Priserna får inte fortsätta stiga

Vetepriserna har gått upp med 130 procent på ett år. Soja med 87. Ris med 74. Korn med 31.

I Egypten, Elfenbenskusten, Madagaskar, Etiopien, Filipinerna, och Indonesien har det orsakat demonstrationer, tårgas, gummikulor, poliskravaller och flera döda. På Haiti har regeringen tvingats avgå och i Thailand och Pakistan har väpnade trupper kallats in.

I stora producentländer som Indien, Kina, Vietnam och Egypten har situationen lett till restriktioner på risexport vilket har slagit hårt mot stora importörer som Bangladesh, Filippinerna och Afghanistan. 100 miljoner människor i världens redan fattigaste länder riskerar att falla ännu djupare in i fattigdom på grund av att matpriserna globalt sett fördubblats under den senaste treårsperioden.

I vanliga fall brukar IMF och Världsbanken tala om abstrakta finansiella ting. I helgen pratade de om mat. Bland annat uppmanades rika länder att bidra med de 500 miljoner dollar som World Food Programme idag saknar. Åtgärder för att få upp produktionen av mat på lång sikt lanserades. Världsbanken ska fördubbla sin utlåning av pengar för jordbruksförbättringar i afrikanska länder. Dominique Strauss-Kahn varnade för hundratusentals svältande med väpnade konflikter som följd. Situationen är akut. 37 länder riskerar att dras med i den globala matkrisen. Världens regeringar måste börja göra något åt situationen. Priserna får inte fortsätta stiga.

Orsakerna till krisen är komplexa. Jordens befolkning växer men mängden land som går att bruka minskar. Klimatförändringarna gör att odlingsbar mark dränks av floder, stormar och förstörs av erosion. Förändrade matvanor gör att mer och mer land används som betesmark för djur istället för att användas till att odla direkt på. Spekulationer i råvaror har drivit upp priserna och inbördeskrig och andra fasor gör att det finns miljoner människor som behöver mat men som inte själva kan producera den.

Om inget görs kommer krisen förutom förödelse, död, svält och år av utveckling som rullas tillbaka orsaka handelsproblem som får konsekvenser för den globala ekonomins alla delar.

De skenande matpriserna gör finanskrisen, framdriven av problemen i USA, än mer svårhanterad och kriserna borde diskuteras i relation till varandra i mycket högre grad. Samtidigt är alltihopa i grund och botten bara det senaste kapitlet i den historia som vi så väl känner till och spelar med i varje dag: Den som handlar om att världens 200 rikaste människor har lika mycket pengar som 40 procent av jordens befolkning tillsammans och att 850 miljoner människor ändå går till sängs hungriga varje kväll.