Det är allas ansvar att motverka den fiktiva uppdelningen i ett ”vi” och ”dom”, skriver Projekt Alla vi.
Vit jul, ledighet, god mat och varm samvaro med nära och kära. Så ser idealbilden av julen ut, men alla har det inte så. I dagens Sverige växer avstånden mellan de som har och inte har, mellan de som passar in i normen och de som står utanför den.
Mot den bakgrunden har vi startat projekt Alla vi – ett organisatoriskt, religiöst och politiskt obundet initiativ taget av privatpersoner. Som startskott för det nya projektet anordnar vi på julafton ”Jul för alla”, dit alla är välkomna att tillbringa en oförglömlig dag tillsammans med oss. Vi räknar med att det dyker upp ett par hundra personer under dagen och vi planerar att bjuda på mat, musikframträdanden, julklappar och framförallt en välkomnande atmosfär.
Vi gör det här för att vi är trötta på segregering, polarisering och diskriminering, trötta på järnrör, avhopp, påhopp och diverse seriefigurer. Inget gap har minskats mellan oss i dusterna av dessa skandaler. Tvärtom har vi drivits längre ifrån varandra då våra skillnader har pekats ut, snarare än våra likheter.
Vi som startat projekt ”Alla vi” jobbar för att skapa möten, motarbeta fördomar och föra människor närmre varandra. Vi tror på att alla som bor i Sverige utgör en lika stor del av landet, och att alla vi spelar en avgörande roll för hur detta Sverige ska se ut. Oavsett våra individuella perspektiv, resurser och förutsättningar jobbar vi tillsammans för ett Sverige som inkluderar alla. Och det tycker vi att fler borde försöka att göra.
För ett par dagar sedan släppte tidningen Faktum sitt index ”Hundliv” – en jämförelse av utanförskap och social utsatthet i landets tre största städer – och det var ingen vacker bild som målas upp. Stockholm, Göteborg och Malmö står inför stora utmaningar i att bemöta brottslighet, hemlöshet, arbetslöshet, missbruk och fattigdom. Klasskillnaderna fortsätter att öka.
I dagens Sverige jagar polisen papperslösa i tunnelbanan, Moderaterna vill kriminalisera tiggeri, ungdomar använder sig av våld för att lösa sina problem, barn lever i fattigdom, pensionärer glöms bort och hemlösa lämnas åt sitt öde. Det är onekligen en dyster bild av samtiden. Vi tror att förändring är möjlig, men då krävs politisk vilja.
De folkvalda politikerna förmår inte möta de intoleranta grupper som nu snabbt vinner sympatier genom att peka finger mot invandringen och hävda att snart sagt varje problem i samhället handlar om denna enda fråga. Då är det av största vikt att också civilsamhället agerar.
Vi måste hjälpas åt att leda landet rätt – det är allas ansvar att motverka den fiktiva uppdelningen i ett ”vi” och ”dom”.
I det rådande samhällsklimatet vill vi bidra med det vi kan och skapa möjligheter för människor att mötas som annars inte skulle ske naturligt. Att skapa plattformar för detta kan ses som en rent symbolisk handling, men det handlar om mer än så.
Att mötas runt en måltid är ett sätt att skapa förståelse för att vi alla i grund och botten är människor som blir försatta i olika situationer på grund av omständigheter som vi ibland inte rår över. Vi bryter bröd med en medmänniska och för en stund ser vi bortom dennes etnicitet, kön, klass, religion och sexuella läggning för att i stället se våra gemensamma nämnare. Det förändrar bilden av den vi från början inte trodde oss ha något gemensamt med.
Om vi tror på ett samhälle för alla måste vi skapa det tillsammans, vi måste agera mer och tycka mindre. Och det är nu vi måste göra det, för varandra och med varandra. För alla vi är en del av det här landet, och alla vi spelar roll.
Projekt Alla vi
Foujan Rouzbeh, initiativtagare
Raymond Peroti, musiker
Hjalte Lagercranz, student
Märit Rönnlos, kommunikatör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
