Bland dessa borgerliga pajasar framstod ändå försvarsminister Karin Enström (M) som en seriös person, som tog oron för den personliga integriteten på allvar.
Gårdagens riksdagsdebatt om amerikanska NSA:s massavlyssning blev uppseendeväckande provinsiell. Framförallt handlade den nästan inte alls om NSA.
När världen utanför oss rasar över ”de systematiska brotten mot grundläggande mänskliga rättigheter”, som det står i en rapport till Europaparlamentet i veckan, ansåg centerpartisten Johan Linander att vi hellre borde diskutera nätpedofiler och att ungdomar kränker varandra via Instagram.
När andra länders regeringar är upprörda över att vänner spionerar på vänner, menade Allan Widman (FP) att vi hellre skulle fundera över att det finns 135 000 nätspioner och statsanställda hackare i Peking.
När det av Edward Snowdens dokument framgår att en av NSA:s uppgifter är att spana på teknikutveckling i svenska företag, det vill säga industrispionage, ville Mikael Oscarsson (KD) hellre tala om självmordsbombaren på Drottninggatan, trots att Säpo, FRA och alla andra övervakare totalt missat honom.
En efter en stod de borgerliga upp och anklagade Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att vilja avskaffa FRA, trots att inget av dessa partier krävt det och trots att debatten skulle handla om NSA.
Bland dessa borgerliga pajasar framstod ändå försvarsminister Karin Enström (M) som en seriös person, som tog oron för den personliga integriteten på allvar. Hon sa sig till och med vara öppen för att justera FRA-lagen om det skulle visa sig finnas stora brister.
Det kan vara klokt. Utrikesminister John Kerry sa nyligen att NSA gått ”på autopilot”. Underrättelseverksamhet är svår att styra, men inte ostyrbar. Ett första steg är skarpare lagar och en tillsyn av oberoende personer, som begriper den digitala världen.
Av dokument som via Edward Snowden avslöjats i veckan framgår också att det brittiska signalspaningsorganet GCHQ var ”förtjust” (delighted) över FRA-lagens tillkomst och tillskrev sig en del av äran.
Eftersom GCHQ verkar fungera lite som NSA och samlar in bokstavligen allt, måste frågan ställas varför engelsmännen var så uppåt, och om inte denna förtjusning bekräftar att FRA-lagen har alltför många glipor och undantag.
Inte heller Enström ville tala om NSA. Och denna regeringens tunghäfta och motvilja mot att kritisera amerikanerna fick aldrig någon riktigt bra förklaring.
Tills försvarsministern gjorde en verbal vurpa genom att säga att “vi” inte uttalar oss om andra länder: ”Sverige uttalar sig om Sverige …”.
Har Karin Enström här rentav sjösatt en ny utrikespolitisk doktrin, att blott Sverige svenska krusbär har och att USA är vår gud?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
