Prylkarusellen betalas av planeten

ledare Vi kan inte fortsätta tillverka och använda prylar på ett sätt som plundrar jorden på råvaror och hotar människors livsmiljö.

När Liberalernas ledare Nyamko Sabuni i SVT fick frågan vad hon ska göra med de runt 40 000 kr hon får extra i plånboken när värnskatten för höginkomsttagare snart avskaffats blev svaret från den tidigare hållbarhetschefen att hon tänkte konsumera dem, för det är bra för Sveriges ekonomi.

Hon har onekligen rätt: Shopping får hjulen att snurra. Att hushållens konsumtion nu växer mer än förväntat ökar BNP, men är samtidigt i konflikt med det hållbara samhällets tänkesätt och politiska beslut att minska våra klimatavtryck.
Trots världsomspännande protester går utvecklingen åt helt fel håll. Aldrig har vi konsumerat fler prylar än idag.

• Plastberget växer med hundratusentals ton och vår konsumtion har på sju år ökat med 30 kilo per person till dagens 130 kilo, samtidigt som alltför små mängder återvinns.
• Utsläppen från trafiken fortsätter också att öka, i synnerhet från lastbilar, som får en extra skjuts av all vår nätshopping.
• Modeindustrins satsning på snabba modetrender förstör livsmiljön för miljoner och blir ett allt större hot mot naturens resurser, som Stacey Doleys upprörande dokumentär.

Trots protester går utvecklingen åt helt fel håll. Aldrig har vi konsumerat fler prylar än idag.

Sammantaget hotar konsumtionskarusellen alltmer en hållbar värld. 40 procent av växthusgaserna i Sverige kommer från alla saker vi omger oss med och som ersätts i allt snabbare takt.

I ett historiskt perspektiv har slöserisamhället bara några decennier på nacken. Om någon undrar varför det helt saknas kläder från pigor, drängar och tidiga industriarbetare på våra museer så är det för att inte ett helt plagg blev kvar, de tillvaratogs tills bara trasor till mattväv återstod.

I Susanna Alakoskis nya roman Bomullsängeln möter vi dessa kvinnor, fabriksarbetare på bomullsfabriken i Vasa, som får »lära sig laga och lappa. Vända, vrida, sy på, sy om.»

Det begripliga uppbrottet från denna fattigdom har på kort tid blivit ett allt större hot mot miljön och människors hälsa.

»För att tillverka prylar vi inte behöver plundras jorden på råvaror och ekosystemen havererar», konstaterar reportern Daniel Öhman i granskningen Prylarnas Pris i Sveriges Radio.

Där visas hur hemelektronik tillverkas för att snabbare gå sönder och därefter kastas. Hur reparationer försvåras när tekniktillverkare som Apple hindrar företag att laga exempelvis deras mobiler.

Janet Gunter på the Restart project är en av de aktivister som i Europa organiserar sig mot slit- och slängsamhället:  »Sättet vi tillverkar och använder prylar på idag är ett brott mot planeten«, Att använda saker länge måste bli det naturliga alternativet för oss, säger hon.

Och det är bara att hålla med: Inga nya förpackningar, ingen transport, ingen resursåtgång måste ju vara det mest effektiva och enkla sättet att hushålla med tillgångarna.

Ett par jeans som inte slängs sparar mer än 15 000 liter vatten om alternativet är att köpa ett par nya, som kräver just så mycket vatten vid tillverkningen.

De reparationscaféer på ideell basis, som vuxit upp i storstäder ger av sin tid för att minska sopberget. Men att lägga en halvtimme på att laga en hårtork som kostar 90 kronor att köpa ny »lönar sig inte« med dagens synsätt.

Samtidigt har EU beslutat att verka för en cirkulär ekonomi, där saker ska vara kvar i kretsloppet så länge som möjligt. Och i detta ligger ett frö till positiv förändring. EU-kommissionens förste vice ordförande Frans Timmermans utesluter inte hårdare lagar och avgifter för att sätta press på företagen. Exempelvis skulle produkter som håller längre och går att reparera kunna beskattas lägre.

Även i Sverige har politiker av olika färg upprörts av SR-reportaget. Vårt mål är ju att konsumtionen ska vara hållbar, säger exempelvis civilminister Ardalan Shekarabi (S). Men frågan är vad han lägger in i begreppet?

Små symbolhandlingar som förlängd garantitid ett halvt till ett år? Eller riktiga kliv, som exempelvis Mattias Lindahl, professor i cirkulär ekonomi vid Linköpings universitet önskar sig? I radions God Morgon Världen nämner han tuffare krav i upphandlingar, exempelvis på redovisad livscykelkostnad. Det skulle kunna göra verklig skillnad.

Enbart Electrolux tillverkade i fjol 60 miljoner produkter, en ökning med 20 miljoner jämfört med för 10 år sedan.

Att övertyga dem att göra färre men bättre apparater kommer knappast fungera utan politiska krav och en stark opinion.

Saker ska tillverkas för att hålla. Och de ska gå att reparera. Att något så självklart blivit nästan omöjligt visar att omställningen varken blir enkel eller smärtfri. Men alldeles alldeles nödvändig.