”Vi socialdemokrater vägrar acceptera könsmaktsordningen, makten måste delas lika mellan kvinnor och män. Det är en viktig demokratisk fråga.”
Den som tog del av Dagens Nyheters partiledarkandidatuppslag i lördags har svårt att hålla sig för skratt inför partiets stolta programförklaring om jämställdhet. Efter tips från ”välplacerade socialdemokrater” återstår nu enligt DN fyra namn på valberedningens lista: Mikael Damberg, Thomas Östros, Sven-Erik Österberg och Tomas Eneroth. Den riktiga humorn stod tidningens redigerare för som lät uppslaget prydas av fyra stora ansiktsbilder på kandidaterna. Fyra vita män i glasögon och bilhandlarslips – lika som bär om det inte vore för det faktum att Mikael Damberg är den enda av dem som har hår på huvudet.
Inte sedan Göran Persson förnöjsamt kallade sig feminist samtidigt som han vikthetsade Maud Olofsson har partiets jämställdhetsutfästelser skorrat falskare än nu. Efter fyra år med Mona Sahlin tycks ordningen återställd: S må vara ett parti där alla ska med, åtminstone ska allas röster med, men där ledaren är en man.
På så sätt faller man in i den sorgliga skara vänsterorienterade, storpartier som tycks ha så förtvivlat svårt inte bara att backa upp sina kvinnokandidater när medier och allmänhet ifrågasätter deras duglighet, utan så snart de kan ersätter dem. Fråga franska socialistpartiets Ségolène Royal, eller Hillary Clinton – den senare fick å andra sidan inte leda demokraterna alls.
Det borde vara ett besvärande faktum för den breda parlamentariska vänstern i västvärlden att det är just den som, trots alla utfästelser om jämlikhet och progressivitet, tycks ha svårast att betrakta kvinnor som människor. I katolska latinamerikanska länder har Brasilien nyligen fått sin första kvinnliga president, Chile styrdes i fyra år av Michelle Bachelet, i Argentina är Christina Kirchner president. Europas tongivande kvinnliga politiker kommer alla från högern, som Margaret Thatcher och Angela Merkel.
De svenska Socialdemokraternas manskris förstärks av att Aftonbladets ledarsida i fredags lanserade männen Anders Sundström, Leif Pagrotsky och Mikael Damberg. Ledaren, signerad politiska chefredaktören Karin Pettersson, passade också på att argumentera för varför en handfull andra män inte bör få jobbet. Två kvinnor nämns, Lena Sommestad och Veronica Palm. De avfärdas i en bisats som inte kompetenta nog att leda partiet. Könsblindheten är frapperande, inte minst eftersom ledaren gör en poäng av att påpeka att det finns en ”djupt obehaglig” och manlig maktstruktur bakom det faktum att Sahlin avsattes medan den (manliga) kretsen kring henne sitter i orubbat bo.
Ett symptom så gott som något på den pseudofeminism som präglar partiet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
