Antalet diagnoser har ökat dramatiskt, en helt orealistisk ökning, skriver psykolog Ulf Hjelm.
1967 övertog landstingen mentalsjukhusen från staten. Sedan dess har Socialstyrelsen varit tongivande i den svenska psykiatrins positiva förändringsprocesser. Under åren har psykiatrin blivit en medicinsk och sjukvårdande specialitet, och förklaringar till psykisk sjukdom har flyttats till hjärnans mikroprocesser, neurologiska dysfunktioner och genetiska avvikelser. Teorier om hjärnstress och hjärntrötthet har blivit viktiga positiva förklaringar. Samma positiva värden har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och diagnoser som autism, atypisk autism, ADHD och ADD för patienter och samhället.
Men med ICD-10-SE förstärkte Socialstyrelsen diagnossystemets biologiska tyngdpunkt högst väsentligt. De specifika diagnoserna infördes, affektiva diagnosers symtombild ändrades och alla anpassningsstörningar förutom kris- och traumasyndromen rangerades ut. Förändringarna innebar bland annat att psykosocial, emotionell och multifaktoriell psykisk ohälsa inte kunde diagnostiseras adekvat.
Har medicineringen effekt, då bekräftas både läkarens bedömning och diagnos, och sjukvården kan undvika utförliga utredningar
Många av oss professionella har länge påtalat att just de sociala och emotionella sårbarhetsfaktorerna har blivit fler. Basala behov, trygga relationer, lugn, glädje och goda tillhörigheter i familjen, i skolan, på webben och på fritiden är inte en självklarhet för alla unga och unga vuxna i dag. Dagens skola skapar exempelvis misslyckanden, besvikelser, skolavhopp, utanförskap och förstärker inlärningssvårigheter.
När hopp, glädje, sammanhang, meningsfullhet, förutsägbarhet och livslust försvinner i vardagen, då påverkas också självkänsla, självbild, självförtroende, inre mental trygghet, stabilitet och ambitioner, och den psykiska ohälsan ökar efter hand.
I dag omvandlas existentiellt orsakad psykisk ohälsa till något nuvarande psykiatriskt syndrom. Exempelvis omvandlas ihållande oro och inre rädsla till något befintligt ångestsyndrom, och intensiv besvikelse och destruktiva hopplöshetskänslor omvandlas till något depressionssyndrom.
Alla vårdgivare i Sverige är skyldiga att rapportera diagnoskoder till Socialstyrelsens nationella patientregister. Socialstyrelsen skiljer mellan att ställa och att klassificera diagnoser, och diagnoskoder är ”främst en statistisk klassifikation för att kunna göra översiktliga statistiska sammanställningar och analyser”.
Men Socialstyrelsens uppfattning är likväl felaktig och förringande. I praktisk sjukvård existerar sällan den skillnaden. En diagnos både klassificerar, klargör och beskriver vad patienten har för sjukdom eller besvär, och diagnosen ska vägleda läkarens och sjukvårdens behandling. En diagnos ska bygga på vetenskapliga fakta. En diagnos måste vara korrekt mot verkligheten och svara mot patientens behandlingsbehov och mot samhällets och sjukvårdens behov av nyanserad statistik.
Provmedicinering är en annan faktor. Provmedicinering med antidepressiva mot ångest och depression hos unga och unga vuxna har blivit en vedertagen metod. Har medicineringen effekt, då bekräftas både läkarens bedömning och diagnos, och sjukvården kan undvika utförliga utredningar. Men tillvägagångssättet sänker kvalitetsnivån i sjukvårdens utredning, bedömning, säkerhet och interna kontroll.
Den senaste statistiken från Socialstyrelsens nationella patientregister visar att ångest- och depressionsdiagnoserna och behandlingen med antidepressiva har ökat kraftigt de senaste tjugo åren hos barn och unga vuxna, och diagnosen autism har ökat med 300 procent, vilket är en helt osannolik reell ökning. I verkligheten har tillförlitligheten och differentieringen i diagnossystemet minskat väsentligt.
Det är en brist att diagnossystemet i dag inte kan skilja mellan psykisk sjukdom och psykisk ohälsa och inte heller kan redovisa graden av psykisk ohälsa, svårighet eller funktionsnedsättning i alla diagnoser.
Det är också en gåta att psykosociala och existentiella ohälsotillstånd inte har egna diagnoser och koder. Diagnossystemet behöver uppdateras och bli än mer differentierande och funktionellt än idag.
Ulf Hjelm, barnpsykolog, legitimerad psykolog
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
