gästkrönika Sveriges Radios beslut att klippa bort kritiska formuleringar om kungahuset i ett avsnitt av Sommar i P1 är oroväckande. Det handlar om censur av ett så klassiskt snitt att man skulle kunna använda det som exempel på journalistutbildningarna, skriver Lisa Bjurwald.
Nyheten om att Sveriges Radio klippt bort kritiska formuleringar om kungen i ett avsnitt av Sommar (SvD 12/8) har inte väckt någon debatt i svenska medier. Det är oroväckande. Man skulle kunna skylla på att många mediearbetare är bortresta i augusti, men tyvärr saknas en seriös diskussion om bevakningen av kungahuset under alla årets månader.
Kungahuset tillhandahåller så smaskig och kostnadsfri content att incitament till granskning saknas.
I våras anordnade i alla fall Republikanska föreningen en intern sådan vid sitt verksamhetsmöte. Den liberale ledarskribenten och Årets republikan Csaba Bene Perlenberg, Jessica Schedvin, chefredaktör för Makthavare.se samt undertecknad analyserade det svenska medieklimatet i frågor om monarki och republik (23/4). Vi landade i en deprimerande slutsats: ämnet är iskallt. Kungahuset tillhandahåller så smaskig och kostnadsfri content att incitament till granskning saknas.
Så länge som Estelle bjuder på uppslagsvänligt bus på Solliden och Nobelklänningar i frasande siden bländar läsarna kommer få medier att ta upp sömnpiller som kungabarnens rättigheter att forma sina egna liv i enlighet med Barnkonventionen eller om kungafamiljen själva skulle kunna finansiera sin kostsamma livsstil (deras aktieportfölj är värd många miljoner, enligt Dagens Industri).
Men Public service då, som har ett samhällsuppdrag och inte får drivas av klickjakt? Jo, förutom att också SVT, SR och UR brister i sin granskning av dessa makthavare, producerar SVT den årliga fjäsksåpan Året med kungafamiljen, där reportrarna inte ens får säga ”du” till majestäterna. Nu har Sveriges Radio gått ett steg längre och censurerat en av sina medverkande.
Journalisten och författaren Hana Al-Khamri har flytt födelselandet Saudiarabien och bor sedan 2011 i Malmö. I sitt sommarprat den 11/8 drog hon en korrekt parallell mellan den saudiske kungen och vår svenske kung Carl XVI Gustaf. Båda har motsatt sig kvinnlig tronföljd (vilket är väldokumenterat). Det blev för svettigt för Sveriges Radio, som efter en feg diskussion där man till och med kopplade in SR:s chefsjurist (!) dock passivt-aggressivt lovade Al-Khamri att stycket skulle sändas:
”Vi kör på kungen också. Det finns såklart en risk för att diskussionen efter ditt program kommer att handla om det. Hur du svärtar ner den svenska kungen. Att lyssnare inte förstår vad du vill uppnå med jämförelsen. Och att resten av innehållet drunknar och försvinner.”
Men kungen kom alltså inte med. Till Svenska Dagbladet, som är de enda som rapporterat om bortklippningen, säger Al-Khamri att hon är ”jätteförvånad över det publicistiska beslutet”. Hon upplever det som ett ingrepp i hennes program – vilket hon naturligtvis har rätt i. Det handlar om censur av ett så klassiskt snitt att man skulle kunna använda det som exempel på journalistutbildningarna. Få den svenske monarken att framstå i negativt ljus? Det går inte för sig. Klipp!
Al-Khamri har alltså vuxit upp i Saudiarabien men trodde sannolikt inte att parallellerna till Sverige också skulle gälla rätten att uttrycka sig fritt och kritiskt. Saudiarabien ligger nere i bottenskrapet på plats 166 av 180 i Reportrar utan gränsers senaste Pressfrihetsindex. Sverige tronar högt upp på plats tre. Public service ivriga censursax är helt enkelt ovärdig den svenska pressfriheten.
Lisa Bjurwald, journalist, författare och förläggare, specialiserad på bland annat press- och yttrandefrihet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
