Oroande utveckling inom public service. Det skriver Mattias Gardell, Ylva Habel, Sara Abdollahi och en rad andra debattörer.

Vart är public service på väg? Sedan ledningen tystat en rad röster som engagerat sig mot rasism och för alla människors lika värde med motiveringen att deras ställningstagande bryter mot principen om opartiskhet känner vi oro över vad som ska ske härnäst med vår gemensamma radio och teve.

Public service är radio och tv i allmänhetens tjänst och skall bedrivas självständigt i förhållande till staten, olika intresseorganisationer, företag och andra politiska och kommersiella maktgrupper i samhället. För att säkerställa public services oberoende finansieras verksamheten av allmänheten genom radio- och teveavgifter.

I public services uppdrag ingår att programmen skall vara folkbildande, opartiska och sakliga med beaktande av en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet. Verksamheten skall spegla ”variationen i befolkningen utifrån ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv” och ”granska och debattera det som händer i Sverige och omvärlden”. I uppdraget betonas att Sveriges radio och teve är ”skyldigt att hävda de demokratiska fri- och rättigheterna och alla människors lika värde”.

Mot denna bakgrund finner vi det djupt bekymrande att ledningen för Sveriges radio och teve beslutat att stoppa Stefan Jarls dokumentär Godheten som ur ett partipolitiskt oberoende perspektiv och med viss humor granskar vår egoistiska tidsanda och den tilltagande ojämlikheten och utslagningen, med motiveringen att filmen är för ”systemkritisk” och därför kan ses ”som en partsinlaga”. Beslutet strider mot public services uppdrag att oberoende av politiska och ekonomiska maktgruppers intressen kritiskt granska och debattera det som händer i Sverige.

Det är likaså bekymrande att Sveriges radio sätter Soran Ismail i karantän för att han tar ställning mot rasism och diskriminering, med motiveringen att han därmed inte är ”opartisk”. Beslutet strider mot Sveriges radios skyldighet att stå upp för principen om alla människors likhet i värdigheter och rättigheter.

Beslutet att inte sända Timbuktus och Sebbe Staxx ”Svarta duvor och vissna liljor” för att ledningen valt att tolka metaforiken i strofen ”dunka Jimmie gul och blå, hissa i en flaggstång” bokstavligt och bortse från att låten vänder sig mot en rasistisk politik som ”vill bygga ett land på hat/på ignorans och rädsla” när ”vi behöver kärlek till varje människa,” underskattar den allmänhet på vars uppdrag public service verkar.

Den gemensamma nämnaren mellan Timbuktu och Soran Ismail är att de båda intar en antirasistisk position. Efter knappt fyra år med SD i riksdagen tycks antirasism tolkas som en kontroversiell hållning och rasism något man bör förhålla sig ”neutralt” och ”opartiskt” till, vilket strider mot public services grundläggande uppdrag.

Hur problemformuleringar som ”Hur mycket invandring tål Sverige” och ”Har feminismen gått för långt” förhåller sig till den påkallade neutraliteten ter sig i sammanhanget gåtfullt.

Att Sveriges Radio stoppar kritiska röster i frågan om hur neutralitet och opartiskhet skall förstås är inte mindre bekymmersamt. Lena Halldenius, professor i mänskliga rättigheter vid Historiska institutionen i Lund, fick inte medverka i det studiosamtal hon inbjudits till sedan det framkommit att hon var kritisk mot SR:s hållning i frågan. Att vara opartisk i värdefrågor är inte samma sak som att inte ha en åsikt. ”Att konsekvent försvara demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter och tillämpa de principerna oavsett sammanhang, oavsett andra intressen och oavsett vem som kan gynnas eller missgynnas, är att vara opartisk”, förklarade Halldenius som fann det principlöst och fegt att använda opartiskhetskravet för att slippa ta ställning och ducka för viktiga frågor.

Inom public service tycks en rädslans kultur ha tagit fäste. I ett internt brev från SR:s kanalchef i Malmö uppmanas medarbetarna att vara försiktiga på sociala media. ”Tänk efter två gånger innan ni kommenterar och hur ni kommenterar och delar med er av nyheter, artiklar, foton, mm. Detta gäller även när det handlar om ’goda’ saker som mänskliga rättigheter, människors lika värde och jämställdhet”. I en uppföljande intervju i ETC säger en medarbetare att ledningen varnat för politiskt engagemang på fritiden,  man bör ”inte synas i manifestationer mot rasism, inte vara engagerad i solidaritetsgrupper”, då detta skulle kunna uppfattas som ett brott mot ”opartiskheten”.

Utvecklingen inom public service är oroande. Att inte ta ställning för mänskliga rättigheter är inte neutralt. Att censurera kritiska röster mot rasism är inte opartiskt.

Vi kan inte längre stillatigande acceptera att public service är på drift från sitt uppdrag att oberoende av politiska och ekonomiska intressen spegla samhällets mångfald, främja granskning, debatt och saklig information om det som händer i landet och värna om mänskliga rättigheter och alla människors lika värde..

Vi kräver att public service:

  • Fullföljer sitt uppdrag att tjäna och spegla allmänheten i all dess mångfald, oberoende av klass, kön, etnicitet, religion, språk, hudfärg, sexuell läggning och sexuell identitet.
  • Tydligt tar ställning mot rasism och för mänskliga rättigheter och erkänner betydelsen av antirasism för detta arbete.
  • Låter alla medarbetare fritt få stå för och vara öppna med att de stödjer mänskliga rättigheter utan att censureras eller sättas i karantän.
  • Slutar främja en normalisering av rasism genom rasistiska problemformuleringar.
  • Tillåter program som kritiskt och sakligt granskar samhällsutvecklingen utan att hänsyn till politiska och ekonomiska maktintressen
  • För att visa sin goda vilja härvidlag låter sända Stefan Jarls dokumentär Godheten.

På söndag den 23/2 håller vi en manifestation för ett public service som står upp för, och lever upp till kraven på demokrati och mänskliga rättigheter. Manifestationen hålls på Medborgarplatsen klockan 14:00, där några av undertecknare till artikeln kommer att tala. Kom och visa ditt stöd!

Sara Abdollahi, Frilansande journalist
Ibrahim A. Alkhaffaji, Student och aktivist
Mattias Gardell, Professor religionsvetenskap, Uppsala Universitet
Ylva Habel, lektor, medie- och kommunikationsvetenskap, Södertörns Högskola
Baker Karim, Regissör och producent
Victoria Kawesa, Doktorand Genusvetenskap, Linköpings universitet.
Ida Ali Abdulla Lindqvist, Frilansande journalist

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena