Putin på konstgjord andning

I morgon går Ryssland till val. Allt annat än en seger för premiärministern och före detta presidenten Vladimir Putin är en sensation. Inte minst för att Putin själv har sagt att han vill vinna redan den första valomgången, och redan har öppnat för att kandidera för en fortsättning 2018.

Den stora frågan är vad som händer efter valet. Hur kommer Putin att hantera de växande protesterna i synnerhet, och den befrielse från rädsla som sprider sig över landet i allmänhet? Nya bevis på valfusk. Redan innan valet har annonskampanjer där människor erbjuds mat och pengar mot att skjutsas runt till olika valdistrikt och rösta på Putin avslöjats. Detta tillsammans med en liten vinstmarginal kommer att öka trycket från oppositionen. Likaså om siffrorna avviker allt för mycket från verkligheten.

Det finns också anledning att tro att den rörelse för förändring och mot korruption som växt fram framför allt i storstäderna inte kommer att tystna bara för att presidentvalet läggs till handlingarna. Än så länge är oppositionen splittrad. Kommunister, anarkister, liberaler och hårdföra nationalister samsas med icke-organiserade medborgare från snart sagt varje samhällsklass. Att maktpolitikern Vladimir Putin skulle låta dem fortsätta ostört – och i förlängningen skapa massrörelseliknande strukturer och/eller starka politiska partier –  är tveksamt.

Till en början svarade Putin på protesterna på ett pseudodemokratiskt vis. I stället för att, som brukligt, förbjuda demonstrationer, poängterades Rysslands förträffliga demonstrationsfrihet. Putin attackerade också lokala företrädare för Enade Ryssland, det parti vars enda uppgift är just att säkerställa Putins makt över parlamentet, för korruption och hotade vända partiet ryggen.

Men ju närmare valdagen kalendern visat, desto hårdare har tonen blivit. Putin har förklarat “krig” mot de “västinfiltrerade” demonstranterna å ena sidan. Å den andra sidan har Putin målat upp en hotbild där han är det enda som hindrar landet från att falla ner i kaos. Det senare har även den ryskortodoxa kyrkan vidarebefordrat i sitt ställningstagande för Putin. Samtidigt har enorma mängder ungdomar, men också många vuxna, bussats in till Moskva och St Petersburg för att mot betalning demonstrera för Putin.

Hotet om kaos är direkt riktat mot alla de “vanliga” ryssar som minns övergångsåren från kommunismen med fasa. Ryssland är ett tusenårigt rike som så gott som alltid har styrts hårt auktoritärt – vilket gjort att de gånger som härskaren har störtats har landet kastats ner i kaos och social misär.

Under det tidiga 1990-talet var det inte ovanligt att människor svalt eller gick under av missbruk i sviterna av statens totala sammanbrott. Inte många generationer tillbaka finns Stalins iscensatta hungersnöd och massavrättningar i kollektiv åminnelse.

Men Putins makt kan vara skörare än en första anblick ger vid handen. Ryssland är svårt beroende av råvaruexport och höga gas- och oljepriser. Bevisen på hur Putin och hans inre FSB-krets personligen har berikat och knutit till sig samma råvarutillgångar travar upp sig samtidigt som graden av alkoholism, fattigdom och social utslagning når ständiga toppar.

Tiderna liknar med andra ord sovjetsystemets sista dagar, där motståndet mot kommunismen började sippra fram redan under Breznjevs sista dagar för att sedan explodera med hjälp av perestrojkans oförmåga att föda befolkningen.

Att vinterns massdemonstrationer skett utan bistånd av vare sig brödköer eller kuppmakare i parlamentet är dåliga nyheter för Putin.