Mycket tyder på att Putin lånat Brezjnevs strategibok och är övertygad om att EU så småningom finner sig i det ryska stöveltrampet i den europeiska farstun.
När Europas ledare träffades under gårdagen för att diskutera den ryska invasionen av Krim vädjade Ukrainas regering om att upprätthålla sanktionerna mot Ryssland. Ett splittrat EU skulle spela Ryssland rakt i händerna och allvarligt förvärra situationen vid gränsen, enligt premiärminister Arsenij Jatsenjuk.
För den som sitter vid ett tangentbord hundratals mil från kriget i Europas farstu framstår händelseutvecklingen som smått absurd. Och abstrakt.
Författaren och journalisten Kalle Kniivilä, som tidigare släppt den lysande reportageboken “Putins folk”, tröttnade på den enahanda bevakningen och åkte dit. Bodde hemma hos människor, pratade med dem och använder deras berättelser för att teckna en rikare bild av vad som egentligen hände på Krimhalvön för ett år sedan. Resultatet är nysläppta “Krim tillhör oss”, en skakande skildring av händelsekedjor vi ännu inte förstått vidden av.
Liknelserna mellan Putins ortodox-konservativa Ryssland och diktaturens Sovjetunionen känns ofta trubbiga och trötta. Samtidigt är det omöjligt att värja sig från tanken att maktens instrument för att kontrollera och styra befolkningen på Krim-halvön plockats ur sovjeternas verktygslåda.
Den statliga nyhetsbyrån Tass – som behöll namnet när Sovjetunionen kollapsade – strösslar medieflödet med telegram och nyheter om hur ryska trupper befriar förtryckta rysktalande i Ukraina från ett fascistiskt hot liknande Hitler. I slaget om tolkningsföreträde är nyanserna och verklighetsförankringen det första som ryker. Liksom källkritiken. Att onsdagens DN-löpsedel visade leende människor hållande Putinporträtt, med rubriken “Glädjeyra – trots problem”, bekräftar den ryska framgången.
När namnet Ukraina började användas under 1400-talet var det med betydelsen hemland eller gränsland. Tvetydigheten ger ett illavarslande eko för situationen i dagens Ukraina. Putins dröm om ett auktoritärt imperium och ett alltmer vilset europeiskt projekt rymmer åtskilliga fallgropar och faror för anhängare av självbestämmande och demokrati. Invasionen av Krim, liksom Georgien 2008, ritar upp geopolitiska linjer med ekon av historien.
Sovjetunionens ledare Leonid Brezjnev kvävde drömmen om “socialism med mänskligt ansikte” i Tjeckoslovakien 1968 genom att skicka hundratals stridsvagnar över gränsen. Drömmen om frihet och oberoende slocknade lika snabbt som den flammat upp.
Invasionen väckte omvärldens avsky, men Sovjetunionens ledning räknade med att ilskan skulle falna och relationerna normaliseras. Och så blev det.
Mycket tyder på att Putin lånat Brezjnevs strategibok och är övertygad om att EU så småningom finner sig i det ryska stöveltrampet i den europeiska farstun. Tiden är på hans sida.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
