Putins maktvälde under hot

Ledare Vladimir Putin har under många år framgångsrikt lyckats snickra en Potemkinkuliss. Men kulissen håller på att rämna och bakom skymtar en regering som bygger sin maktbas och legitimitet på att skydda landets ekonomiska elit, oligarkin. 

Brottet: medlemskap i människorättsorganisationen Öppna Ryssland, organiseringen av en demokratikonferens i Jekaterinburg och spridning av regimkritiska budskap på sociala medier. Straffet: 300 timmars samhällstjänst.

I mitten av februari föll den första domen under Rysslands »Lag om oönskade organisationer«, som kom till 2015 för att »hindra utländska intressen« som »hotar den konstitutionella ordningen i Ryska federationen, landets försvarsförmåga eller statens säkerhet«.

Den dömde, demokratiaktivisten och journalisten Maksim Vernikov, riskerade till en början upp till sex års fängelse. Det allvarligaste brottet enligt den nya lagen är just samröret med organisationer som på ett eller annat sätt har verksamhet utomlands. I dag är 19 nätverk, organisationer och institut med kopplingar till framför allt USA och Storbritannien svartlistade av den ryska staten.

Domen mot Vernikov understryker det allt hårdare klimatet mot oppositionella röster i Ryssland. Sedan 2012 har en serie lagar klubbats igenom i syfte att begränsa civilsamhället och mer eller mindre förbjuda organisering. Förra året presenterades exempelvis ett utkast till en en ny lag som kräver att alla informella offentliga organisationer underrättar staten om sin existens. Går förslaget igenom upphäver det i princip föreningsfriheten i Ryssland.

Går förslaget igenom upphäver det i princip föreningsfriheten i Ryssland.

Kedjan av händelser måste förstås i ett större sammanhang. För parallellt med regimens alltmer repressiva nypor har landet under Vladimir Putin framgångsrikt lyckats snickra en Potemkinkuliss där det storryska projektet förknippas med investeringar och framsteg. Nya idrottsanläggningar och motorvägar aviseras på enorma annonstavlor runt om i landet, medan indragna friheter presenteras som skyddsåtgärder.

Mycket tyder också på att Putin själv planerar antingen en efterträdare eller förändringar av konstitutionen för att återigen säkra makten. Läget är skakigt. För trots att tillväxttakten i den ryska ekonomin väntas gå upp under året har Putin själv tappat förtroende bland befolkningen. I en ny mätning från opinionsinstitutet Levada uppger bara 35 procent att de har förtroende för landets mångårige president. 2017 var samma andel 59 procent.

Den skeptiska väljarkåren i kombination med alltmer högljudda och välorganiserade oppositionsgrupper väcker oro. Nyligen ombildades landets regering och nya infrastrukturprojekt lanserades. Enligt ekonomen Andrej Movtan vid tankesmedjan Carnegie Moscow Center är strategin att »eliminera risker som hotar kontrollen för att stabilisera samhället«.

Hittills har Putin kunnat räkna med befolkningens stöd och spänt de geopolitiska musklerna via aggressiva informationskrig, genom att finansiera högerextrema grupper i Europa och destabilisera amerikanska presidentval. Men vad händer om den ryska regimens undanglidande lögner spricker, om illusionen om det verkliga skingras?

Putins regim måste förstås som en förlängning av maktens intressen och organisering i landet. Regeringen bygger sin maktbas och legitimitet på att skydda landets ekonomiska elit, oligarkin, från verkliga och uppfattade hot. I grunden handlar det om privilegier och makt. Ruckas balansen blir det betydligt svårare att dirigera dagens tandlösa opposition och fjärrstyra demokratin med rök och speglar. I själva verket är det som utspelar sig det tydligaste tecknet på sprickorna i Kremls tidigare ointagliga maktborg.