Med förslaget om en totalförsvarsfond visar Socialdemokraterna, precis som under coronapandemin, att de kan leverera när det krisar. Men är det allt S har att erbjuda – en trygg hamn när det blåser? Var är visionerna som kan få oss att längta efter framtiden?
När Socialdemokraterna i förra veckan presenterade förslaget om en totalförsvarsfond på 250 miljarder kronor kände jag en liten låga tändas inombords. Äntligen kliver någon fram och tar ansvar. Om samhället ska klara av att leverera en välfärd värd namnet krävs det att den är välfinansierad och inte trängs ut av försvarssatsningar.
Men en sak bekymrar mig.
För Socialdemokraterna verkar det krävas en rejäl kris för att partiet ska kliva fram och skina. Tankarna går tillbaka till coronakrisen då jag var föräldraledig och hade mycket tid att följa nyhetsrapporteringen. I ett osäkert läge levererade den dåvarande regeringen ekonomiska stöd till företag, ett öppet samhälle, vacciner och en fungerande skola och barnomsorg. Visst hade coronahanteringen sina brister, men på det stora hela kan man konstatera att Sverige kom väl ut ur krisen – såväl hälsomässigt som ekonomiskt.
Fullt rimligt att man vänder sig till de politiska partierna för vägledning
Socialdemokraterna bevisade än en gång att man är pålitliga, ytterst regeringsdugliga och någon att luta sig mot när det blåser.
Men är det bara i kris som Socialdemokraterna kan glänsa?
Samhällsdebatten präglas på makronivå av hopplöshet. I det lilla verkar de allra flesta klara sig bra. Vid sidan av höjda matpriser och stora elräkningar går man till jobbet, skjutsar barn till träningar och njuter av att vårsolen är på väg. Men på samhällsnivå är många oroliga. Hur stor är risken för krig? Hur ska vi minska det dödliga våldet? Och vem ska få ner de klimatskadliga utsläppen när regeringen duckar?
Valet 2026 närmar sig. Hur härligt vore det inte om det fanns ett vänsteralternativ att rösta på som ingav hopp och framtidstro? Som erbjöd en framtid att längta efter. En vision för vilket samhälle vi skulle kunna leva i år 2040.
Eftersom vanliga medborgare har fullt upp med sin vardag har de inte tid att tänka på vilket land Sverige ska vara om femton år. Därför är det fullt rimligt att man vänder sig till de politiska partierna för vägledning. Den som aspirerar på regeringsmakten måste då ha svar att erbjuda, särskilt i en tid där de flesta undrar vart samhället och världen är på väg.
Vad ska jag arbeta med i framtiden? Under vilka arbetsvillkor? Hur ska mina barn hitta någonstans att bo? Hur ska polisen arbeta för att stoppa våldet och kriminaliteten? Hur ska vi överkomma den politiska polariseringen och leva tillsammans trots våra olikheter? Varifrån ska vår energi komma? Och kommer det att vara fred i Europa?
Svaren på ovanstående frågor skulle mycket väl kunna forma en framtidsvision för Sverige. Utöver en sådan vision behövs även en trovärdig färdplan som beskriver genom vilka nyckelreformer vi ska nå dit.
Det går bra för Socialdemokraterna i opinionen just nu. 35–36 procent är inte fy skam. Vissa skulle säkert anföra det som ett argument för att hålla fast vid den nuvarande strategin. Och visst, om ambitionen inte sträcker sig längre än att erbjuda mittenväljarna ett ”pest eller kolera”-alternativ, låt gå.
Men om man vill ge väljare en anledning att rösta för Socialdemokraterna snarare än mot Sverigedemokraterna så måste visionsribban höjas.
Erbjud oss en framtid att längta efter – är det för mycket begärt?
Silvia Kakembo
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
