Krönika Regeringen måste sluta blunda och ge kommunerna stöd att ta över all HVB-verksamhet i egen regi.
Ett stabilt och tryggt familjehem kan återge framtidstro till barn som tappat hoppet. Privat drivna HVB-hem kan bli hjälpen som stjälper.
25 000 barn är i riskzonen. För Jamal, 11 år, och Nico, 12 år, blev familjehem en vändpunkt, efter misslyckade placeringar på Sis-hem och HVB-hem. Jamal har upplevt mycket våld hemma. Han var så våldsam att han låstes in bakom galler på ett Sis-hem som 9-åring. Ingen klarade av honom.
Nu har han bott 1,5 år i ett familjehem, har slutat tröstäta, tränar varje dag och har gått ner 35 kilo. Han trivs med livet, berättar han i Katarina Gunnarssons reportage i Sveriges Radio, P1. Nico talar om familjens hund som sov hos honom varje natt när han var ny i sitt familjehem, efter misslyckad tid på HVB-boende. ”Jag gick iväg och grät jättemycket i början. Här i familjehemmet syns att jag är trygg och glad”, säger han.
Går att reparera
Det är både sorgligt och hoppfullt att lyssna på hennes reportage om barnen som placerats utanför sina familjer, ofta med fruktansvärda erfarenheter av våld och vanvård.
Sorgligt för att vi får höra om barn som aldrig sett en tandborste, som inte vågar gå på toa, inte varit ute på en gräsmatta, tillbringat dagar och nätter med fördragna gardiner.
Med en ensam mamma med många barn, utan stöd, och där pappan inte ens nämns i reportaget, för att han nästan alltid saknas. Pappafrånvaron är det stora onämnbara, mammorna bär bördan.
Hoppfullt för att det går att reparera skadade barn, ge dem en bank med goda minnen att plocka från i framtiden. Om de har turen att hamna i ett bra familjehem. Vilket familjehemsmamman i reportaget själv gjorde som barn, och som hon nu kan ge tillbaka.
De tre små pojkar, som ligger och sover med varsitt gosedjur hemma hos Lisa och Per, har ett tungt bagage och har alltför länge gått under radarn i Välfärdssverige.
Brist på familjehem
Ett stabilt och tryggt familjehem kan återge framtidstro till barn som tappat hoppet. Familjehem och jourhem (10 000 platser) är den vanligaste placeringen för de cirka 25 000 barn och unga (1–20 år) som varje år behöver komma från sin ursprungsfamilj.
Övriga placeras i statens Sis-hem (628 platser), privata eller kommunala HVB-hem (8000 platser) eller stödboenden med 3000 platser.
Totalt handlar det om 1 procent av alla barn, sett över hela uppväxten 5 procent, det vill säga vart tjugonde barn, där många är, eller riskerar bli, redskap för kriminella. Ett uppdrag som inte blir enklare när en stor grupp svenskar ser bort från problemet och en annan attackerar socialsekreterarna med falska orosanmälningar.
Värme, samtal, rutiner, roliga aktiviteter, att som vuxen kunna parera våldet har hjälpt.
Jamal och Nico. Så borde alla få ha det. Men det är brist på familjehem med de kunskaper som krävs för barn med tungt bagage, våldsamt beteende eller som är på väg in i gängkriminalitet.
Familjerna har allt svårare problem, och större behov, visar en kartläggning av Thomas Ardenfors, nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården. Han ska se till att barn och unga i samhällsvård får en placering som motsvarar deras behov. Idag är det tvärtom: Barn och unga placeras där platserna finns, oavsett behov.
Kan vara vad som helst
Så istället för familjehem, som studier konstaterat ger bäst resultat, har HVB-hem med sitt oprecisa uppdrag blivit nödlösningen i många fall av svårplacerade barn. Vilket alltför ofta motverkar sitt syfte.
För HVB-hem, den näst vanligaste vårdformen, kan vara lite vadsomhelst, och ger möjligheter för vemsomhelst att köra igång, enligt Sveriges Kommuner och Regioners definition. Det kan i princip vara ett ostädat hus med råttbajs, knivar och knark i varje rum och anställda med gängkriminella kopplingar. Hemmen kan köpas och säljas på Blocket.
Sveriges Radios granskning visar förfärande interiörer. Ändå har Ardenberg inte uppdrag att se över ägandet av HVB-hem, men det måste bli en fråga.
Istället låter regeringen veckorna gå utan att stänga kriminellt drivna HVB-hem. Sjukvårdsminister Acko Ankarberg (KD):s recept är mer pengar till inspektioner via IVO.
Men regeringen smiter. Att i efterhand granska och reda ut en närmast obeskrivlig röra som uppstått via den privatiserade HVB-marknaden är inte svaret.
All HVB måste bör in i kommunal regi, som ett antal kommuner också vill. Det rödgröna styret i Stockholm är på väg att ta över stadens HVB-hem, det är glädjande.
Fler barn måste få chans till den vårdform som funkar, för de flesta familjehem med stöd och kompetens. Regeringen måste rensa i HVB-röran, och avprivatisera vårdformen.
Annars berövas de placerade barnen den chans till ett bättre liv som Jamal och Nico fått. Och som alla barn och unga bör få.
Liv Beckström
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
