Hanne Kjöller tycker att Rädda Barnen borde fokusera på majoriteten barn som har det bra i Sverige. Då har hon inte förstått vårt uppdrag, skriver Rädda Barnens ordförande Inger Ashing.
Hanne Kjöller tycker att Rädda Barnen gör utsatta barn en otjänst när vi publicerar vår undersökning Ung röst 2014. I sin ledarkrönika i DN torsdagen den 24 april och i Nyhetsmorgon den 25 april framställer hon det som att vi basunerar ut ett allmänt elände där barn far illa i Sverige. Jag kan inte förstå Kjöllers tolkning.
I Ung röst har 25 000 barn och unga i Sverige fått svara på frågor om sin livssituation. Vi vill ge barn röst och lyfta deras perspektiv och frågorna i undersökningen utgår från barnkonventionen och från den kritik som Sverige har fått från FN:s barnrättskommitté. Utifrån svaren kan och bör nya frågeställningar kring barns villkor fördjupas. Vårt uppdrag är att lyfta fram och fokusera på områden som vi ser sticker ut ur ett barnrättsperspektiv och områden som barn själva lyfter.
Inte någonstans i rapporten säger Rädda Barnen att barn i Sverige inte har det bra generellt. Vi, precis som Kjöller, vet att de flesta barn i Sverige mår bra. Men att bekräfta detta är inte Rädda Barnens uppdrag.
Poängen med rapporten är bland annat att identifiera områden där barn inte har det bra, områden som kräver fortsatt analys och åtgärder. Hanne Kjöller tycker att det är viktigare att den stora majoriteten av barnen har det bra, än att några procent inte har det. För Rädda Barnen är det de resterande procenten som är intressanta. Vad fattas dessa barn? Är inte några procent av 25 000 barn tillräckligt många för att uppröra Hanne Kjöller?
Barn ger uttryck för någonting, och då behöver vuxenvärlden ställa sig frågan vad detta innebär. För Rädda Barnen är det inte prioriterat att i ett pressmeddelande belysa att så gott som alla barn har tillgång datorer, när vi ser att det finns andra resultat som är värda att allvarligt fundera på. Inte minst som att flera av resultaten bekräftar sådant som tidigare framkommit i andra undersökningar.
Vi tolkar alltså inte, vi drar inga slutsatser och vi basunerar inte ut siffror när vi redogör för svaren i undersökningen. Vi efterlyser istället fördjupningar och följdfrågor. Vi efterlyser agerande.
Ung röst 2014 visar att 39 procent är oroliga för att inte klara skolan. Vi menar att istället för att direkt dra slutsatser och landa i en tolkning om huruvida stressen för ungdomar i skolan är positiv eller negativ, bör vi reflektera kring det faktum att så många upplever en stress och en oro för skolan. Betyder stressen något för skolresultaten eller för barns hälsa? Det finns andra undersökningar som tyder på det. Är stressen likadan för alla barn, eller ser den olika ut beroende på faktorer som exempelvis bostadsområde och andra uppväxtvillkor? Detta är frågor som bör ställas lokalt för att sedan utmynna i handling.
Ute bland kommuner landar nu Ung röst 2014 som ett inspirationsverktyg och diskussionsunderlag på många politikers och beslutsfattares bord. Vi hoppas att undersökningen ska leda till att barn får vara med att definiera problemen och bidra till lösningarna utifrån sina egna förutsättningar och villkor. Att barn får inflytande.
Inger Ashing
Rädda Barnens ordförande
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
