Grön Ungdom har lagt sin kamp för asylrätten åt sidan. Ungdomsförbundet bör utkräva sitt moderparti på ansvar, skriver Jorge Londoño och Vendela Carlfjord.
Tidigare i veckan skrev Grön Ungdoms nya språkrör i en debattartikel i ETC där förbundet menade att »regeringen tycks ha övergett ambitionen att vara ett föregångsland i att ta emot många«.
Uttalandet och den argumentation som följer om arbetsmarknads- och bostadsmarknadsåtgärder avslöjar antagligen mer än vad Grön Ungdom hade tänkt. Ungdomsförbundet verkar ha glömt bort sin skarpa kritik mot moderpartiets migrationspolitik – att de i viss utsträckning krävt att Miljöpartiet ska lämna regeringen – och sin egen tidigare linje för öppna gränser.
Grön Ungdoms ställningstagande i flyktingfrågan kan inte tas på allvar när de lägger sin kamp åt sidan då det passar. De måste utkräva sitt moderparti på ansvar.
Vidare skriver Grön Ungdom att de är trötta på gnället i den svenska asyldebatten. Rädda Barnens Ungdomsförbund skulle vilja svara att vi är trötta på att en debatt som borde handla om liv och mänskliga rättigheter i stället handlar om arbetsmarknad och ekonomi. Något som Grön Ungdom bidrar till i sin artikel.
Problemet är inte gnäll. Problemet är rasistiska strukturer som legitimerar ett förvägrande av mänskliga rättigheter.
Det går att skönja vad Grön Ungdom vill uppnå. De försöker anpassa sig efter den politiska verkligheten och agera på det sätt som gör mest nytta, att lägga fram en lösning i en allvarlig situation. De vill vara praktiska. Metoderna och verktygen för praktisk politisk förändring rör oss dock mot ytterligare kränkningar av asylrätten, då dessa visat sig vara ineffektiva utan en stark opposition.
Vi menar att det är självklart att politiken, som Grön Ungdom skriver, måste ta ansvar för att göra situationen så bra som möjligt för de som faktiskt lyckades ta sig till Sverige innan gränserna stängdes.
Men hur ska den politiken hjälpa alla som just nu kämpar för att ta sig i säkerhet? Alla barn som fortfarande flyr över haven. Det är inte praktiskt att överge sina ståndpunkter när en möter motstånd – det är bekvämt. Något som kampen för asylrätt aldrig varit.
Det går inte att pausa sin kamp.
De nya språkrören har bägge suttit i den tidigare förbundsstyrelsen, som i november tog beslutet om att kritisera Miljöpartiet för att de inte lämnade regeringen. I en intervju i Dagens Nyheter menar nu Mårten Roslund att det inte längre är läge att begära Miljöpartiets avgång från regeringen.
Grön Ungdom kan inte först ställa sig på barrikaderna och med tunga formuleringar kräva Miljöpartiets utträde ur regeringen och där efter plötsligt lägga kraven åt sidan när det inte gick som de hoppades.
När de sedan lägger fram nya förslag samtidigt som de inte låtsas om sina tidigare ställningstaganden blir resultatet en total brist på trovärdighet. Språkrörens debattartikel verkar försöka sudda ut faktumet att de sviker den rörelse som de tidigare uttalade sig som en del av.
Rädda Barnens Ungdomsförbund kan inte ta Grön Ungdoms röst i asyldebatten på allvar när de stämmer in i den diskurs som omvandlar människor till resurser, inte verkar ha fäst något egentligt värde i sin kritik mot moderpartiet och slutar kämpa för öppna gränser.
Grön Ungdom pausar sin kamp när det passar genom att välja bekvämlighet framför solidaritet. Det är inte värdigt ett förbund som står upp för barns rättigheter och asylrätten.
Jorge Londoño, förbundsordförande Rädda Barnens Ungdomsförbund
Vendela Carlfjord, förbundsstyrelseledamot Rädda Barnens Ungdomsförbund
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
