Rädda haven från plastskräpet

Plastnedskräpningen i haven leder till katastrofala konsekvenser. Det är hög tid att regeringar och industrin tar sitt ansvar.

För mig liksom för många andra svenskar förkroppsligar Mallorca drömmen om Medelhavet. Jag tänker förstås på det varma turkosfärgade havet, solnedgångarna, doften av småfisk friterad i olivolja.

Men det finns två saker som kan förstöra vilken fantastisk Spanien-tripp som helst: de livsfarliga portugisiska blåsmaneterna (själv har jag har vita ärr efter brännsåren på magen) och de enorma mängderna plastavfall på stränderna och i vattnet. Båda delarna är tyvärr resultatet av mänsklig miljöpåverkan. Maneterna har ökat i antal på grund av klimatförändringarna och plasten utgörs av alla de tusentals ton av plastpåsar, tändare, badbollar, flaskor, nät och rep som vi slänger omkring oss.

När själva oceanen förvandlas till plast – vart ska människan ta vägen?

I veckan deltog regeringen med tre ministrar på Havs- och vattenforum i Göteborg och där diskuterades plasten. Det var ett slags kick-off till FN:s stora havskonferens i juni. Att frågan kommer på dagordningen nu är ingen slump – men som vanligt när FN lyfter ett problem brinner det i knutarna. Enligt en rapport i den vetenskapliga tidskriften Science kan mellan 5 och 13 miljoner ton nytt plastskräp ha hamnat i haven bara under 2010. I en rapport från organisationen Ellen MacArthur Foundation slås det fast att det redan år 2015 kommer att finnas mer plast än fisk i haven – om vi inte vidtar snabba och effektiva åtgärder.

Det är mer än skrämmande, det är hotfullt på ett bibliskt sätt. När själva oceanen förvandlas till plast – vart ska människan ta vägen?

För nedskräpningen av haven är mycket mer än en estetisk fråga. Alla sjölevande djur hotas av plasten som i dag beräknas ha drabbat och stört över 1 300 arter. Riktigt illa ställt är det med sjöfåglarna. År 2015 förutspås 99 procent av dem ha plast i magen, vilket leder till att de dör svältdöden. När plastpartiklarna som tas upp i näringskedjorna till slut når människan, leder det till katastrofala resultat även för vår hälsa och överlevnad.

Tyvärr är plast en otroligt viktig del av den moderna industriella ekonomin och sjukvården. De största bovarna som plastnedskräpare – sett till hur mycket som hamnar i haven – är tillväxtekonomin Kina, tätt följt av Indonesien, Vietnam, Sri Lanka och Thailand. Det är utvecklingsländer där konsumtionen gått brant upp utan att miljöarbetet har hunnit ikapp. Just därför är det viktigt, ja akut, att mogna västekonomier går i täten för det plastpolitiska projektet.

Här finns mycket att göra, både för regeringar och för industrin. Som till exempel Dagens Industris politiske chefredaktör, PM Nilsson, påpekar, handlar det om att ta fram nya tekniker att byta ut miljöfarliga förpackningar mot biologiskt nedbrytbara. Det förbud mot engångsplast av typen plastpåsar som finns i många länder är en bra början och av FN:s havskonferens förväntar sig många att man äntligen når fram till skarpa beslut.

Låt oss hoppas att det blir så.