"Han verkar vara i god form, taggad och full av adrenalin". Nej, det handlar inte om en höjdhoppares dagsform, utan det var vad ekots Inger Arenander i går kunde rapportera från statsminister Fredrik Reinfeldts Kinabesök. Arenander kan i och för sig ha rätt i sin iakttagelse. Men frågan är väl också i vilken form den svenska politiska journalistiken är just nu. Svaret är att den antagligen aldrig varit tröttare och ytligare.
I onsdags i förra veckan, när Reinfeldt var som mest mumlande om förtrycket i Kina, förklarade Henrik Brors i Dagens Nyheter att nu görs Sveriges relationer till Kina till en "inrikespolitisk träta". Han avfärdade kraven på att Reinfeldt skulle tala klarspråk med att "alla är större eller mindre hycklare".
Så här är det rätt ofta i de politiska journalisternas förkrympta ankdamm. Där förminskas allt till taktik, anpassninger, positioneringar. Ingenting är äkta engagemang. Solidaritet – vad är det?
Fullständigt berättigade krav på klartext om folkrättsbrott blir en "träta", någonting småaktigt och provinsiellt, trots att stora delar av världen just nu pressar den kinesiska diktaturen.
Tanken existerar inte för Brors att en bra men hård debatt kan klargöra och "lyfta" en fråga för medborgarna. Därmed ägnar han sig i grunden åt en anti-demokratisk journalistik. För det underliggande budskapet till läsarna tycktes i onsdags vara att ingenting går att påverka, så det är lika bra att hålla tyst.
Sedan började Reinfeldt prata i lördags. I vart fall enligt egen utsago tog han upp krav på frigivning av tretton fångar med Kinas president Hu Jintao. Tretton! Henrik Brors gick nu i spin i Dagens Nyheter. Tretton, det är fler än de fyra fångar, som socialdemokraternas Mona Sahlin krävt ska släppas. Och därmed har Reinfeldt "vunnit inrikespolitiska poäng", slog Brors nu fast. Men var det inte hyckleri i onsdags att kräva att fångar skulle släppas fria? Hur kan det som var hyckleri då, bli något av en triumf nu?
Vad Brors missat är den verkliga nyheten. Reinfeldt, som för något år sedan sagt sig närmast ha som en princip, att inte åka runt i världen med några listor på fångar som borde friges, har nu känt sig pressad att ändå göra så. Det är det Reinfeldt ska ha en stjärna i boken för, inte att han hade nio fångar fler än Mona Sahlin på sin lista.
Socialdemokraternas förre partiledare Göran Persson sa en gång om Henrik Brors att han var "fullständigt obegåvad". Det är ett orättvist omdöme. Men torftigheten och det ständiga taktiserandet tyder på att han lider av en allvarlig yrkesskada.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
