slutreplik Almegas rapport går inte att använda som argument för att dagens skolmarknad motverkar segregation. Den innehåller inte heller något som stöder Almegas hållning om att behålla kötid som urvalskriterium eller fortsatt överkompensation av fristående skolor. skriver Johan Enfeldt i en replik.
Almegas toppchefer Thomas Erséus, Stefan Koskinen och Andreas Åström skriver att utbildning är den enskilt viktigaste faktorn för att lyckas i livet och att skolan är den främsta motkraften för att ungdomar ska kunna förverkliga sina livschanser och inte fastna i arbetslöshet och utanförskap. Där är vi helt överens. Sedan skriver de som om jag eller någon annan vill avskaffa möjligheten att välja skola. De vet att det inte finns några sådana förslag. Tvärtom. Åstrands utredning förordar ett mer rättvist skolval där barn får samma chans och där skolor får rättvisa förutsättningar. Almega är emot båda förslagen.
Almega skriver att mina huvudsakliga synpunkter handlar om att urvalet är för litet. Nja. Min huvudsakliga synpunkt handlade om hur Almega i rapporten ville visa att dagens skolmarknad inte ökar segregationen och hävdade att underökningen visade att vi bör “kunna lämna diskussionen om valfrihet och driftsform bakom oss”. Men visst hade jag synpunkter på underlaget. Det stod ju inget alls om det i rapporten! Där stod bara antal svar. Ingenting om urval eller bortfall. Om inte jag frågat Demoskop hade jag inte känt till svarsfrekvensen alls.
Almega skriver att låg svarsfrekvens inte behöver vara ett problem eftersom undersökningsföretagen “genom efterstratifiering av data” lyckas återskapa allmänhetens uppfattningar. Det var precis det jag avsåg när jag skrev att jag ställt följdfrågor om hur bortfallet hanteras och om det fanns någon skattning av osäkerhetsmarginaler. Inget av detta fanns i rapporten och Almega väljer att inte heller ta med uppgifterna i repliken till mig.
Almega skriver att information om hur de fått 22 utsatta områden att bli 29 finns på deras hemsida. Bra. Det stod dock inte i rapporten.
Almega skriver att frågorna anges invid varje diagram i rapporten. Det stämmer. Min invändning var att det inte framgick hur frågorna ställdes i intervjuerna.
“Räknas flytten från F-6 skolan till högstadieskolan som ett byte av skola eller är det bara formella val av annan skola som ingår?“, skrev jag.
Det går inte att utläsa av frågan “Har du någon gång bytt skola för ditt barn trots att ni bott kvar på samma plats?”
Almega skriver att jag tycker att de borde skrivit en rapport som fokuserade på segregation enligt utbildningsnivå. Jag har inga illusioner om att kunna påverka Almegas rapporter utan pekade på att i all statistik om skolsegregation och skolresultat är föräldrars utbildningsnivå en parameter. Föräldrars ålder är det inte. Den här rapporten går därför inte att använda som argument för att dagens skolmarknad motverkar segregation. Jag får också konstatera att den inte heller innehåller något som stöder Almegas hållning om att behålla kötid som urvalskriterium eller fortsatt överkompensation av fristående skolor.
Almega skriver att det var “direkt oschysst” av mig att namnge rapportförfattaren. Det var överraskande ömhudat.
Almega uppmanar till att ta reda på fakta om hur det egentligen ser ut. Ja. På två punkter i min artikel lyfte jag fakta som motsäger Almegas resonemang. I båda fallen valde Almega att helt bortse från dem i sin replik.
För det första skrev jag om den signifikant lägre andelen behöriga lärare i fristående skolor. Det hade varit intressant att höra Almegas resonemang om varför skillnaderna är så stora mellan kommunala och fristående skolor och om det är rimligt att vi betalar samma skolpeng oavsett andel behöriga lärare. “Vad fan får vi för pengarna?”, tror jag det heter i näringslivskretsar.
För det andra skrev jag också om varför det inte är rimligt att jämföra andel som väljer en fristående skola i ett utsatt område med snittet i hela landet. Jämförelsen måste göras med andelen som väljer i samma kommun. Det är elementärt eftersom andelen fristående skolor varierar stort över landet. Jag visade också hur Almegas slutsats om skolvalet i utsatta områden då faller eftersom andelen som går i fristående skola är klart större i både Södertälje och Stockholm. 26 respektive 28 procent jämfört med 19 i Almegas rapport. Tvärtemot vad Almega påstår är det alltså, även med det urval som undersökningen baseras på, mindre vanligt att elever i utsatta områden går i fristående skolor.
Slutligen. Många av oss som arbetar för en mer likvärdig skola saknar ekonomiska möjligheter att anlita undersökningsföretag och vi måste därför förlita oss på forskning, officiell statistik och kontakter i skolans värld. Almega har helt enkelt ett övertag som kan ta fram egna undersökningar och egen statistik. Tids nog är jag dock övertygad om att företag utanför friskolesektorn, många av dem medlemmar i Almega, också kommer att ansluta sig till förslag för att reformera vårt skolsystem. Den utvecklingen har redan tagit fart.
Johan Enfeldt ingår i Dagens Arenas ledarredaktion
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
