Rasismen måste bekämpas med politik

När kyrkklockorna ringer imorgon – låt det också bli till en väckarklocka för behovet av omfördelningspolitik.

Imorgon händer det igen. Andra gången sedan 1939 kommer kyrkklockor i Sverige dåna för att varna för fara. Än en gång är anledningen att det nazistiska Svenskarnas parti har fått demonstrationstillstånd, den här gången ska de samlas i Visby dagen innan politikerveckan i Almedalen börjar. Polisen på Gotland motiverar tillståndet med att ha sammankomster på allmän plats är en grundlagsskyddad rättighet.

Medlemmarna i Svenskarnas parti följer däremot lagen som det passar dem själva. En tredjedel av partiets kandidater som ställer upp i valet i höst är dömda för brott, många till hets mot folkgrupp, som Sveriges radios granskning visade tidigare i år. Vilket partiledaren Stefan Jacobsson kommenterade med att han ser hets mot folkgrupp som en inskränkning av yttrandefriheten.

Samtidigt som rasister och nazister tar plats i folkvalda församlingar och på gator och torg runt om i Sverige och Europa ökar också motståndet mot rasisterna och de åsikter de står för. Det bekräftades i SOM-undersökningen som presenterades tidigare i veckan. Den visade att i Sverige är oron för ökad främlingsfientlighet långt högre än oron för invandring och högre än den andel som vill minska flyktinginvandringen.

Med tanke på vad främlingsfientlighet och rasism orsakat och orsakar är oron inget att förvånas över. Däremot kräver både den och rasismen handling, det krävs politik som riktar in sig på människors välfärd och rasismens konsekvenser.

Det var något som Socialdemokraterna insåg på 1930-talet. I det verkställande utskottet diskuterades våren 1933 att nazisterna kommit till makten i Tyskland. Ledamöterna var mer eller mindre bekymrade över nazisternas potential i Sverige, men eniga om att fascismen måste bekämpas med en ny politik. Det talades om behovet av att människor känner tro på framtiden och att ett demokratiskt lands förmår att sörja för folket. Enligt dåvarande socialministern Gustav Möller var ”… ett positivt program i krisfrågorna vore det viktigaste i kampen mot fascisterna”.

Så vad behövs? För det första, för politik som träffar rätt krävs att politiska församlingar bättre speglar befolkningen. Partierna måste verka för att utrikes födda ska känna sig välkomna och bli medlemmar och se till att bryta överrepresentationen av inrikes födda bland förtroendevalda.

Det behövs också aktiva åtgärder för att komma åt diskrimineringen på arbetsmarknaden. Samhället behöver ställa högre krav på att kompetens är vad som ska vara avgörande för vem som får jobb, inte fördomar. Även på bostadsmarknaden krävs mycket arbete. Hyresvärdar ska inte komma undan med att välja Svensson före Mohammad. Polisen och andra myndigheter ska verka för alla människor och också uppfattas så. Metoder som rasprofilering måste upphöra och det krävs insatser för att höja polisens förtroende.

Vid sidan av att arbeta mot rasistiska åsikter och rasister behövs kort och gott omfördelningspolitik som syftar till att omfördela makt och resurser mellan de som gynnas av rasismen och de som missgynnas. I många fall är det samma sak som en politik för jämlikhet.

Låt därför kyrkklockorna som ringer imorgon också bli till en väckarklocka om behovet av politik som riktar in sig på rasismens konsekvenser. För människors lika värde och jämlikhet.