KRÖNIKA Samhällsviktiga arbeten. Fick vi ens säga så för en månad sedan? Och vad ska vi göra med denna nya insikt när den här krisen blåst över, undrar David Eklind Kloo.
Är du med på listan?
Jag är inte med på listan. Såklart.
Om de stänger ner skolorna och förskolorna får jag stanna hemma med mina barn. Kanske lyckas jag jobba lite, med skärmars och ljudböckers hjälp. Det är hursomhelst mitt problem.
För dem som har samhällsviktiga arbeten finns möjligheten att man ändå ordnar med barnomsorg.
Samhällsviktiga arbeten. Fick vi ens säga så för en månad sedan? I en marknadsekonomi regleras ju vilka arbeten som ska utföras av vad som betalar sig. Människor visar vilka varor och tjänster de tycker är viktiga genom sin betalningsvilja.
Är någon beredd att betala dig för att utföra detta arbete? Ja, då är det viktigt. Lika viktigt som något annat.
Och de arbeten vi beslutat att betala gemensamt för har som bekant fått stå tillbaka till förmån för att folk ska kunna renovera köket eller köpa en väldigt stor bil.
Plötsligt är det möjligt att ompröva beslut som var dumma redan när de fattades.
Men nu är det andra tider. När vår hälsa hotas tvekar vi inte inför att kalla vissa arbeten viktigare än andra.
I USA strejkar arbetare för att få tillverka respiratorer, istället för att förlora jobbet när produktionen av jetmotorer går ner.
I Sverige snabbutbildas flygpersonal för att kunna jobba i vården, bolaget bakom vodkamärket Absolut hjälper till att göra handsprit och region Stockholm har stoppat möjligheten att anmäla sig som frivillig i vården – efter att över 6 500 privatpersoner anmält sig på ett par dagar.
Plötsligt är det möjligt att ompröva beslut som var dumma redan när de fattades – som att människor ska ha ekonomiska incitament att gå till jobbet när de är sjuka och att arbetslöshetsförsäkringen bara ska täcka en bråkdel av de arbetande. Och kulturutövarna, som länge hänvisats till att kränga sina tjänster på den osentimentala marknadens villkor, anses värda att värna. Till och med Ulf Kristersson – ja, den Ulf Kristersson – föreslår nationella lager av skyddsutrustning till vården.
Under tiden blir människor arbetslösa när hemmajobbare värmer rester till lunch istället för att äta på restaurang.
Vad ska vi göra när den här krisen blåst över? När samhällsekonomin återstartas. Ska arbetarna som tagit strid för att få tillverka respiratorer återgå till att producera jetmotorer, som driver på klimatförändringarna? Ska vi återigen strunta i vad folk gör på jobbet, så länge de lyckas försörja sig? Ska vi åter betrakta kulturens existensberättigande som avhängigt dess förmåga att ta betalt?
Eller ska vi ta ett gemensamt ansvar för att de jobb som behöver utföras blir gjorda, och ingen lämnas med sina grundläggande behov otillfredsställda så länge vi producerar tillräckligt för att tillfredsställa allas grundläggande behov? Ska vi tillsammans fundera på vilka funktioner som behövs i ett gott samhälle – allt det vi varit beroende av och allt det vi saknat medan vi hållit distansen till varandra – och försöka se till att de funktionerna kan bli bärkraftiga? Ska vi bygga vidare på alla de initiativ som tagits för att ta ansvar för varandra?
Ska vi rent av sätta som mål att vid nästa kris ska alla göra ett samhällsviktigt arbete?
David Eklind Kloo arbetar på Arena Idé och är ledarskribent på Dagens Arena.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
