Rättsprinciper på glid

Att återvändandet fungerar är viktigt. Men regeringens nya förslag riskerar att slå mot rättssäkerheten.

På en presskonferens i torsdags föreslog regeringen nio nya åtgärder för att öka återvändandet av dem som har fått avslag på sin asylansökan.

Bland förslagen finns till exempel att polisen, utan brottsmisstanke, ska få utföra arbetsplatsinspektioner, omhänderta pass och identitetshandlingar samt ges möjlighet att ta fingeravtryck vid inre utlänningskontroller.

Även barn ska kunna tas i förvar.

Självklart ska de myndighetsbeslut som fattas i Sverige följas. Ingen är betjänt av att det växer fram ett skuggsamhälle, där människor utan uppehållstillstånd blir utnyttjade av oseriösa arbetsgivare och tvingas leva i rädsla för kontakt med våra offentliga institutioner.

Därför är det viktigt att vi har ett fungerande återvändande. Inte minst som en signal att rättsapparaten i Sverige fungerar. Även när det blåser lite extra. Mot den bakgrunden är det bra att samverkan mellan Polismyndigheten och Migrationsverket stärks, bland annat genom förslaget om underrättningsplikt som regeringen presenterade.

Men att därutöver ge polisen extraordinära befogenheter är att ge sig ut på ett sluttande plan.

I rapporten Skyldig tills motsatsen bevisats? (Arena Idé, 2014) granskade journalisten Peter Leander polisens arbete med de »inre utlänningskontrollerna« under det kontroversiella REVA-projektet (Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete), som initierades av alliansregeringen och syftade till att öka antalet återvändanden.

Hans granskning visade på flera brister i rättssäkerheten. Många av kontrollerna dokumenterades inte, och i den mån det fanns dokumentation var den ofta så kodad att den knappast gick att begripa för den medborgare som blivit utsatt för en kontroll. På gatan på väg till jobbet, i tunnelbanan, i bilen med barnen i baksätet.

Polisen har med andra ord ett dåligt track record i de här frågorna. Att i det läget ge polisen ytterligare befogenheter – som går bortom den gängse rättsprincipen om att det behövs en grundad misstanke om brott för ett polisiärt ingripande – är synnerligen tveksamt. Det finns dessutom en risk att de nya förslagen ytterligare undergräver Polismyndighetens förtroende i svårt utsatta områden, om de i praktiken skulle leda till godtyckliga kontroller av människor enbart på basis av »utländskt utseende«.

Man kan även fråga sig hur återvändandet ska gå till när det saknas ett mottagarland som är villigt att ta emot dem som har fått avslag på sin asylansökan. Till exempel saknas i nuläget ett återtagandeavtal mellan Sverige och Afghanistan. Det betyder att många av de afghanska medborgare som blir gripna för att olovligen uppehålla sig i Sverige frihetsberövas i väntan på att ett sådant avtal kommer till. Men om det sker i morgon eller om ett år går inte att veta. Individerna hamnar helt enkelt i limbo.

Sverige ska fungera som en rättsstat. Det är självklart. Och ja, det betyder att människor som har fått avslag på sin asylansökan ska lämna landet. Men att låta polisen genomföra arbetsplatsrazzior utan brottsmisstanke är att kväva de principer som man säger sig värna.