Nio mord på invandrare, ett på en kvinnlig polis, 14 bankrån och en spikbomb som skadade 22 turkiskättade personer svårt. Det är vad som hittills kunna tillskrivas den högerextrema terrorcellen ”Nationalsozialitische Untergrund”, men fler brott kan tänkas tillkomma. De så kallade “Kebabmorden” har förblivit ouppklarade i över tio år. Anledningarna till detta håller på att utvecklas till en rättsskandal som skakar Tyskland i grunden.
De inledande frågorna om hur en grupp organiserade högextremister kunde verka ostört så länge fick snabbt fler obehagliga följdfrågor än svar. Mördartrion kallad ”Zwickauer Zelle” var nämligen långt ifrån okända av polisen. Tvärtom.
Redan i mitten av 90-talet gjorde de sig kända som våldsamma nynazister med en mängd åtal rörande hets mot folkgrupp, våldsbrott och hemmagjorda bomber. När en i trion så dömdes till en långt fängelsestraff gick man spektakulärt under jorden. Till sin hjälp hade man breda nätverk av högerextrema – men dokument talar för att även polis och stat kan ha varit inblandad.
Tyska statens kartläggning av extremistelement sker, förutom av polisen, genom organisationen “Verfassungsschutz”, Författningsskyddet. Gruppen är sprungen ur kalla krigets övervakning av tyska vänsterextremister och har tidigare varit inblandade i stora justitieskandaler rörande avlyssning och ”försvinnandet” av mordvapnet vid ett mord på en vänsterinformatör.
I dag betalar Verfassungschutz organiserade nazister som informatörer för att kartlägga rörelsen och således förhindra våldsbrott. Man räknar i detta nu med att var sjunde organiserad nynazist få betalt som informant av staten, pengar som inte sällan går direkt in i dess våldsamma organisationer. En av dessa informatörer avslöjas nu har varit i närheten när sex av de tio morden begicks. En gång lämnade han mordplatsen bara en minut innan dådet.
Viktiga akter har försvunnit och övervakning av nyckelpersoner har hastigt lagts ned. Högerextrema har haft tillgång till konfidentiellt polismaterial. Helmut Roewer, chefen för Verfassungschutz i Thüringen, där mördartrion hade sin bas, har avslöjats gett ut en bok på ett högerextremt förlag.
Parallellt med detta jobbade 60 tyska polisen på spåret ”Soko Parkplatz”: man sökte gärningsmännen bland romer, hemlösa och den turkiska drogmaffian. Att morden på invandrare skulle kunna ha högerextrema motiv ansågs tydligen vara bortom rimlighetens gräns. På tv berättar nu rödgråtna anhöriga till de mördade att de fått information om att deras bortgångna ska ha tillhört kriminella nätverk. Hur mycket skygglappar – och hur mycket medvetet förledande – det handlat om är nu upp till en nytillsatt oberoende sanningskommission att ta reda på.
Rättsskandaler eller ej – den övertydliga kontentan är i vilket fall att Tyskland likt övriga Europa blundat för den radikala potentialen hos sina högerextrema. Precis som i många andra europeiska länder har fokus i ställets riktats mot islamistisk terror. I kölvattnet av detta har anslagen för bekämpning av nynazism minskat drastiskt. Det trots att högerextremismen är på stark frammarsch i såväl den politiska offentligheten som i sina mer våldsamma organisationer.
I de östra delarna av Tyskland är högerextrema grupper på stark frammarsch. Nationalsocialistiska NPD sitter i många delstatsförsamlingar och grupperna rekryterar unga i de fattiga områdena som hastigt avvecklades och förslummades efter murens fall. Stor arbetslöshet och få framtidsutsikter blandas med en misstro mot samhället – ett faktiskt arv från ett auktoritärt system. Problemet rör dock inte bara det gamla öst. Även i välmående och gemytliga hörn av Bayern har kontroverserna varit många när grupper organiserat vandringar till kända nazisters gravar. Som så ofta i Tysklands fall blottläggs de obrutna relationerna mellan historia och samtid. En relation fler än Tyskland tycks blunda för.
När dessa rader skrivs är jag precis hemkommen från en resa i södra Tyskland. Det har gått sex dagar sedan skandalen avslöjades, och i Tyskland har nyheten gått parallellt på alla kanaler, varit på alla förstasidor och på allas läppar.
Min busschaufför har haft tårar i ögonen, och två dagar efter uppklarandet av morden satte Der Spiegel tonen med ”Die Braune Armee Fraktion”. Angela Merkel har hållit tal till nationen. Dagarna går och ingen svensk media berättar om högerterrorn. Det enda Tysklands-relaterade förstasidesstoffet är en artikel om en tysk kvinna som lyckas tillverka en klänning av mjölk.
Fem dagar tar det tills nyheten hamnar på någon av de stora tidningarnas förstasida. När det väl sker är vidden av det hela ändå inte särskilt uppenbar. Fem dagar av svensk tystnad kring en av Europas värsta högerterrorgrupperingar sedan andra världskriget. Precis som i Tyskland bör man kanske fråga sig om det hade kunnat passera obemärkt förbi så länge om det handlat om islamism.
Annamaria Olsson, är frilansjournalist och bor i Berlin.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
