Två tredjedelar av landets apotek ligger ute för försäljning. Minns den kristdemokratiske socialminister Göran Hägglund att Jesus jagade ut månglarna ur templet? Själv bjuder han in de globala läkemedelsgrossisterna till månglarnas nya tempel. Tajmningen är inte den bästa. Marknadsliberalism och privatiseringar ligger inte i tiden. På 1970-talet dominerande en övertro på statens allmakt, i dag är tilltron till marknadens välsignelsebringade kraft minst lika religiös.
Farmaciförbundets ordförande Carina Jansson konstaterar att utförsäljningen inte är folkligt förankrad, "i stället är den kostnadsdrivande för skattebetalarna och den enskilde konsumenten riskerar höjda läkemedelspriser".
Apoteket har varit en väl fungerande grossist. Argumentet är att en privatisering ska leda till ökad tillgänglighet, det vill säga fler apotek och längre öppettider. Om detta vore problemet hade politikerna kunnat besluta om nya riktlinjer. Avregleringen kommer att leda till fler apotek i stora städer, där tillgängligheten är ett minimalt problem. Men ingen tror väl att marknaden kommer att öka tillgängligheten i Åsensbruk och Hyltebruk.
Det lär inte heller bli många lokala farmaceuter, utan snarare stora globala läkemedelskedjor. De gynnas i dag av den låga svenska kronkursen; det är rea på svenska apotek. I Norge, som gått samma väg, dominerar i dag Celsio, Boots och Phoenix. Risken för vertikala strukturer med apotek som drivs av läkemedelsbolag är högst reell. Den enda begränsning Göran Hägglund föreslår är att landstingen inte ska kunna driva apotek, trogen sina borgerliga dogmer om att det offentliga bör trängas tillbaka.
Att bygga in ytterligare privata vinstintressen är problematiskt. I korten ligger det prissystem som ålagt apoteken att tillhandahålla det billigast tillgängliga och likvärdiga läkemedlet. Systemet är omvittnat framgångsrikt och har pressat de svenska läkemedelskostnaderna. Något vi kan glömma i ett marknadssystem. Sjukvården i USA visar vådan av att bygga in för starka privata intressen i sjukvården. De är helt enkelt kostnadsdrivande. USA lägger betydligt mer per capita på sjukvård än Sverige, trots att så många saknar sjukförsäkring.
Liberala Expressen jublar förstås över beskedet. Men påpekar samtidigt det ologiska i att staten behåller en tredjedel av apoteken. Varför inte sälja resten också? Det ligger något i invändningen. Men slutsatsen är fel.
Allt tyder på att privata intressenter kommer att driva apotek där det är lönsamt. Men inte på mindre orter. Eftersom staten har ett övergripande ansvar för läkemedelsförsörjningen kommer skattebetalarna att tvingas stå för något slags subvention medan de privata aktörerna kan inkassera vinsterna i lönsamma apotek. Redan 1936 infördes en utjämning mellan små och stora apotek, så att apotek med litet underlag kunde överleva. Detta är en grundläggande invändning mot hela utförsäljningen. Ett argument som borde bita om förnuftet hade fått råda. Och om berättelsen om månglarna i templet hållits levande.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
