Debatten om Grå vargarna borde ha kommit långt innan Barbaros Leylanis tal på Sergels torg, skriver Sirin Kara.
Massmedier, sociala medier och debattörer rasar mot att bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) har ätit middag med högerextrema Gråa vargarna. Senast ut var Jonas Gardell som skrev om middagsritualer och vikten av att välja sitt sällskap med omsorg.
Reaktionerna kommer knappt fyra dagar efter en video, där turkiska riksförbundets vice ordförande (nu avgångna) Barbaros Leylani skriker DÖD åt en hel folkgrupp på Sergels torg.
Folkgruppen i sig är nästan irrelevant i sammanhanget, det är Leylanis ord som skapar oro och rädsla. Han talar om raskamrater, om »turken« som vaknat och att Sverige och resten av Skandinavien äntligen ska få uppleva »turkens kraft«.
Få i Sverige skulle ens vilja, än mindre våga, yttra sig på liknande vis om Sverige och svenskar. Det finns inte på kartan. Och det är här det verkligen gör ont i mitt och resten av Sveriges hjärtan. Hur kan ondskan ha gått så långt?
Men så är det i Turkiet och i andra delar av världen. Begreppet hund används flitigt. »Raskamrater« likaså. Leylanis hetstal och vrål är standard i Turkiet. Hurraskriken och applåderna från åhörarna likaså. Ingenstans i Turkiet är det här konstigt – inte om man tillhör majoritetssamhället.
Samtidigt är det viktigt att se det i sitt sammanhang. Hatvideon kommer samtidigt som inbördeskriget i Turkiet rasar. I denna stund fängslas journalister – och tystas ned. Tidningar stängs. Den turkiska staten går i en allt mer auktoritär och islamistisk riktning, och räds inte utpressning. Samtidigt blir kurdernas inflytande i regionen allt starkare.
Det handlar om hela världsläget som sådant, den växande oron kring det som händer i Mellanöstern. Och EU:s svek. Någonstans känner nu många att de måste agera.
Vilket är bra. Men gårdagens och dagens avslöjanden om bostadsministerns bordssittning med ledaren för de Gråa vargarna i Sverige och ordförande för Milli Görus svenska falang är också en reaktion mot Turkiet som land.
Båda dessa organisationer har funnits i Sverige under en längre period och båda bedriver verksamhet med hjälp av statliga pengar.
Det är bra att en fascistisk organisation som de Grå vargarnas existens uppmärksammas i Sverige och av debattörer. Men reaktionen mot dessa organisationer borde ha kommit långt innan Leylanis tal på Sergels torg.
Trots allt är det från just organisationer som dessa tusentals människor tvingats fly till Sverige.
Sirin Kara, utredare Tankesmedjan Tiden
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
