Sverigedemokraternas (SD) landsdagar bekräftade och fördjupade bilden av partiets kaotiska inre liv och dubiösa demokratisyn. Osäkerheten om hur Sverige ska styras gör att partiet ändå hamnar i politikens centrum.
Jimmie Åkessons politiska projekt har varit att tvätta bort partiets nazistiska och fascistiska arv. Samt att domesticera, avsätta eller utesluta olika slags extrema och allmänt opålitliga medlemmar. Det har inte gått så bra. Partiets föddes ju i och var en del av en fascistoid politisk miljö.
Martin Strids tal var förstås extremt i sin exempellösa avhumanisering av muslimer. Men det här var varken första eller sista gången en högt uppsatt Sverigedemokrat avpolletterades.
Det finns otaliga kopplingar till personer och rörelser i olika slags extremistisk avgrundsvärld. Läs exempelvis boken Utan ånger om SS-veteranen Gustaf Ekström som var med och grundade Sverigedemokraterna.
SD har distanserat sig från sin egen historia men har en tendens att hela tiden dra till sig personer med extrema åsikter.
Jag skulle vilja vara en fluga på väggen på Kristdemokraternas (KD) och Moderaternas (M) partikanslier dagar som dessa. Båda håller fortfarande öppet för att i någon form bilda en regering med passivt stöd från SD, även om allianspartierna skulle vara mindre än de rödgröna.
KD och M har skärpt sin migrationspolitik och vill tumma på rätten till asyl. Nu skärper SD politiken och retoriken ytterligare ett snäpp. Återutvandring ska uppmuntras. De andra partierna pekas ut som ansvariga för att människor dör i vården och på gatorna.
Sverigedemokraternas politiska projekt har egentligen en enda konstant.
Det är motståndet mot invandring och mångfald, ytterst människors lika värde och allas rätt att vara olika. Nationalstatens medborgarskap tenderar att betingat av antingen etnicitet eller »kultur«.
Något som triggar igång frågor som rör härkomst, hudfärg och religion. I grunden är SD ett nationalkonservativt parti. Men av taktiska skäl kan partiet placera sig lite här och där, till höger och till vänster.
En maktförskjutning till parlamentet skulle kunna vitalisera demokratin och öka viljan att kompromissa
I det perspektivet är det uppenbart att SD är berett att göra vad som står till buds för att kasta grus i maskineriet. Jimmie Åkessons budskap till Ulf Kristersson var härvidlag en tydlig varning.
SD kommer inte att passivt acceptera en alliansregering utan eftergifter. Vilket väl inte borde förvåna någon som besitter minsta uns av politisk insikt i det högerpopulistiska projektets drivkrafter.
Fredrik Reinfeldts linje var att det största blocket skulle få regera även om det inte hade majoritet. Det var inte ett lätt projekt ens under Reinfeldts andra mandatperiod. Och inte heller för Löfven innevarande mandatperiod. SD har under de här åren avgjort många politiska frågor.
Det finns i princip två sätt att komma runt detta dilemma.
- Det första är att bilda en majoritetsregering. Som maktförhållandena ser ut just nu därmed en blocköverskridande regering.
- Det andra är att en minoritetsregering förhandlar och gör upp fråga för fråga i parlamentet men inte med SD. Det har skett i några fall. Det har också slutits några större blocköverskridande överenskommelser.
Men för att denna modell ska fungera måste fasta konstellationer som Alliansen definitivt överges.
Frågan diskuteras i ett större principiellt och historiskt perspektiv i SNS senaste Demokratirapport: Samverkan och strid i den parlamentariska demokratin.
En maktförskjutning från regeringskansliet till parlamentet skulle kunna vitalisera demokratin och öka viljan att förhandla och hitta pragmatiska kompromisser. Det är en förmåga som delvis gått förlorad de senaste mandatperioderna.
Men just nu lever vi ett osäkert läge hur Sverige ska styras. Vilket gör att SD på ett paradoxalt nog hamnar i politikens centrum.
Det finns ett behov att diskutera hur beslut fattas i dagens politiska landskap. Vem som ska styra är en fråga väljarna avgör på valdagen.
Jag vill ändå tro att ett sakpolitiskt fokus och en tydligare ideologisk debatt gynnar partier som står upp för mångfald och mänskliga rättigheter, som vill utveckla välfärden och demokratin.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
