ledare Arbetsmarknadens behov ska styra, och förslaget får stöd av Svenskt Näringsliv. Det ställer de borgerliga partierna inför ett dilemma.
”Arbetsmarknadens behov ska vägas in när huvudmän, såväl offentliga som enskilda, bestämmer vilka utbildningar som ska erbjudas och antalet platser på dessa”, stod det på bilden som utbildningsminister Anna Ekström visade när regeringen presenterade direktiven till en lagrådsremiss om gymnasiet.
Det kan låta som en tämligen självklar och liten sak, men som svensk skola har fungerat de senaste 30 åren är det ett stort och viktigt steg. Kanske det första skarpa förslaget för att ta tillbaka en del av kontrollen över skolan från marknaden.
Bakgrunden är att näringsliv och offentlig sektor har allt svårare att hitta utbildad arbetskraft. Det råder brist på utbildade inom en rad branscher som vård, omsorg, hantverk och industri. I teorin skulle efterfrågan styra dimensioneringen av utbildningarna. Där det fanns efterfrågan skulle någon aktör använda etableringsfriheten och starta en utbildning med den inriktning, innehåll och kvalitet som marknaden efterfrågade. Så blev det inte. Orsakerna är flera.
De helt bidragsfinansierade friskolorna vill ha kvar dagens etableringsfrihet.
För det första är elevernas efterfrågan i stor utsträckning påverkad av skolornas marknadsföring. Alla som varit på en gymnasiemässa vet att både kommunala och fristående gymnasier satsar ordentliga resurser på att påverka elevernas val. Alla huvudmän vill sälja utbildningar de själva klarar av att erbjuda. De vinstdrivande gymnasierna vill sälja utbildningar de kan tjäna pengar på.
För det andra skapar dagens styrmodell en kortsiktighet som motverkar de investeringar som ofta krävs för att starta till exempel yrkesprogram med kvalitet. Det i sin tur gör att vinstdrivande koncerner hellre satsar på billigare utbildningar och sedan marknadsför dessa. Kortsiktigheten påverkar också kommunala skolor. Det här är en bidragande orsak till att vi har både för få platser och för få elever på yrkesprogram idag.
För det tredje missförstår dagens modell vem som borde efterfråga, det vill säga vem som på en riktig marknad skulle vara kund. Det går inte att se på enbart elevernas efterfrågan när det ytterst är samhället, vi alla tillsammans, som står för skolpengen. Det allmänna måste helt enkelt ha ett ord med i laget.
Regeringens förslag rättar till den här obalansen och avslutar, om det går igenom i riksdagen, i praktiken experimentet med etableringsfrihet i gymnasieskolan. Nu väntar en intressant politisk diskussion och ett dilemma för de borgerliga partierna.
När utredningen som ligger till grund för förslagen presenterades förra sommaren uppstod nämligen en stor spricka mellan Svenskt Näringsliv och Friskolornas riksförbund. Svenskt Näringsliv tillstyrkte förslagen om att ta betydande hänsyn till arbetsmarknadens behov och krav på att också enskilda huvudmän, det vill säga friskolor, ska bidra till ett ändamålsenligt utbud. Både Friskolornas riksförbund och Almega avstyrkte samma förslag. De riktiga företagen i Svenskt Näringsliv, alltså de som själva verkar på konkurrensutsatta marknader, står alltså här på regeringens sida och vill att det allmänna tar tillbaka en del av kontrollen. De helt bidragsfinansierade friskolorna vill ha kvar dagens etableringsfrihet. Frågan är nu vilken sida de borgerliga partierna i riksdagen väljer.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
