Regeringen behöver inte mer krismakt

ledare Det finns ingen anledning att tro att regeringen har dolda avsikter med sitt förslag att tillfälligt öka den egna makten för att hejda smittspridning. Men ur ett demokratiskt perspektiv är det ett stort steg i fel riktning – och sannolikt onödigt.

Regeringen vill få möjlighet att fatta fler beslut utan riksdagens godkännande. I en tid av kris och virus finns det förstås goda skäl att effektivisera det politiska beslutsfattandet. Dagar och timmar kan rädda liv. Men det finns också goda skäl att vara skeptisk till en sådan förändring som nu föreslås.

Regeringens förslag handlar om att ändra smittskyddslagen så att den kan fatta en rad beslut utan att behöva gå via riksdagen.

Det kan till exempel gälla att begränsa folksamlingar och stänga ned köpcentrum, barer och restauranger eller om att begränsa tillgången till hamnar och järnvägsstationer och liknande. Ändringen i lagen skulle gälla under en period på några månader. Sedan skulle saker återgå till det normala.

I en första vända sade en majoritet av riksdagspartierna nej till förslaget. Så omfattande befogenheter skulle regeringen inte få. Därför återkommer regeringen med ett reviderat förslag där riksdagen får möjlighet att korrigera regeringens beslut i efterhand. Säger riksdagen då nej måste regeringen ändra sig.

Det är förstås ett bättre förslag än det ursprungliga. Men en rad grundproblem återstår.

I en kris som den vi nu står inför finns det en väldig poäng i att alla politiska partier är överens och med på tåget. Hittills har den samverkan fungerat smärtfritt. Oppositionen har inte varit tyst och med på allt. Både till höger och vänster har det funnits synpunkter på tidsplaner och styrkan i de konkreta åtgärderna. Men ingen har blockerat några beslut. Riksdagen har dessutom gått ned till en styrka om 55 ledamöter åt gången, vilket borgat för snabba beslutsprocesser i dialogen med regeringen.

I det läge som råder är det bättre att lita på och hänvisa till den svenska tillit och samarbetsvilja som många i dag med rätta höjer till skyarna.

»Om dessa hämtas från Stockholmsregionen skulle det gå att samla riksdagen till beslut på en timme. Om man minskar antalet ledamöter ytterligare kan tiden kortas. Behovet av snabbhet kan därmed inte vara ett argument”, konstaterar Aftonbladets Anders Lindberg i en ledartext.

Olle Wästberg, liberal tidigare statssekreterare och demokratiutredare, är inne på samma linje. Han menar att detta inbegriper människors vardagsliv, deras rörelsefrihet och då är det viktigt att alla beslut är så förankrade som de kan vara. Samtidigt måste riksdagen vara öppen för snabba beslut och samverkan.

Johan Persson, Liberalerna, invände att ett svenskt beslut att låta regeringen kringgå riksdagen kan tas som intäkt av andra stater med mer auktoritära ledare att göra samma sak, med mer ondskefulla avsikter. Och hur ska Sverige då kunna kritisera dessa beslut? Det går säkert, men det blir inte lättare.

Ingen tror att regeringens förslag läggs med några dolda avsikter. Krisen är enorm och ministrar, riksdagsledamöter och myndighetspersoner jobbar hårt för att så snabbt som möjligt ta oss ur detta. Med det reviderade förslaget läggs en möjlighet för riksdagen att utöva kontrollfunktion i efterhand in i systemet. Och det finns fortfarande en nödvändig bortre tidsgräns.

Men det är fortfarande ett mycket stort steg att undandra en viktig aspekt av den parlamentariska demokratin.

I det läge som råder är det bättre att lita på och hänvisa till den svenska tillit och samarbetsvilja som många i dag med rätta höjer till skyarna.

Låt riksdagen vara med i besluten, men kräv att de kan fatta snabba beslut när som helst under veckans alla dagar.