Debatt Demokratin byggdes inte på en dag. Vad jag kritiserat är regeringens häpnadsväckande senfärdighet och ointresse för demokratigenombrottet 1918, skriver Olov Kleberg i en slutreplik.
Demokratin är en process och hundraårsminnet av demokratins införande bör inte firas bara i år, påpekar Torbjörn Nilsson och Karin Kvist Gevers. Det är bara att helhjärtat instämma.
Demokratin byggdes inte på en dag. Steg för steg och under ihärdigt motstånd från högern pressades allmän rösträtt för både män och kvinnor igenom riksdagen (befolkad av män). Målet nåddes i och med att kvinnorna äntligen fick rösta hösten 1921 och de första fem kvinnorna sedan kunde ta plats i riksdagen i januari 1922.
Som Nilsson och Kvist Gevers understryker var rösträtten ändå inte utsträckt till alla – först senare fick t ex de som var försörjda av »fattigvården« eller som inte var folkbokförda (en del samer och romer) rätten att rösta.
Men faktum kvarstår att det avgörande första steget mot allmän rösträtt togs i riksdagen den 17 december 1918.
Kungen och högern hade resignerat inför kejsardömenas fall ute i Europa, vänstern (liberalerna och socialdemokraterna) grep tillfället. Sedan kom bollen i rullning men grundlagen måste ändras med ett nyval emellan. Därför kunde kvinnorna inte ta plats förrän 1922.
Man kan hoppas att kulturdepartementet får en ledning som inser att demokratin behöver mer stimulans redan nu, inte bara en flaggdag.
Mycket intressant material kring rösträttens framväxt finns nu att ta del av på sajten Demokrati100.se. Och Riksdagen har under ett antal år förberett en uppmärksamhet åt demokratins genombrott. Allra viktigast hittills är nog häftet Demokratin står aldrig stilla som i höst har distribuerats till skolorna (nu i 33 000 ex men förhoppningsvis blir efterfrågan större). Pedagogiskt, lättläst och innehållsrikt.
Dessutom utkommer till födelsedagen den 17 december en forskarbok om demokratins utmaningar. Och sedan vill Riksdagen fortsätta att uppmärksamma demokratins genombrott med seminarier och utställningar runt om i landet de närmaste åren.
Det är sådana breda insatser som behövs just nu, när viktiga demokratiska principer har börjat ifrågasättas.
Vad jag i några artiklar, bl a på Dagens Arena (26 februari 2018), har kritiserat är regeringens häpnadsväckande senfärdighet och ointresse för demokratigenombrottet 1918.
Riksdagen har tryckt på i flera år men fått nobben, både från statsminister Stefan Löfven men främst från Alice Bah Kunkes kulturdepartement.
Där har man envist hållit fast vid att demokratin först kan firas 2021, hundra år efter att kvinnorna kunde gå till valurnorna. Man har tillsatt en utredning med i och för sig intressanta direktiv – den ska föreslå insatser men största delen av dem ska vänta till 2021.
Passiviteten skyls över genom att regeringen proklamerat allmän flaggdag den 17 december. Alltid något – men fanor ersätter inte handling.
Vi befinner oss ju nu i ett regeringslöst tillstånd. Förr eller senare tar någon tag i regeringsrodret. Man kan då hoppas att kulturdepartementet kan få en ledning som inser att demokratin behöver mer stimulans redan nu, inte bara en flaggdag.
Demokratin står som sagt aldrig stilla – den behöver ständiga tillskott av lokala och centrala impulser och engagemang.
Olof Kleberg är tidigare chefredaktör på Västerbottens-Kuriren
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
