DEBATT Viktigt och nödvändigt att Vänsterpartiet hotar regeringen. Pengar till kommunerna måste till redan i vårpropositionen – annars blir läget för skolan, liksom för andra delar av välfärden, helt ohållbart, skriver Lärarförbundet.
Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt gör rätt som ställer hårda krav på att regeringen ska ge besked om mer pengar till kommuner och regioner. Det ekonomiska läget i kommunsektorn är extremt hårt ansträngt och de demografiska förändringarna kommer att sätta ett successivt allt hårdare tryck de närmaste åren.
Finansdepartementet har själva beräknat att kommunsektorn kommer att ha ett successivt stigande underskott som 2026 kommer att summera till inte mindre än 90 miljarder kronor. Det borde vara självklart att staten snabbt skjuter till betydande medel till kommunerna redan i vårpropositionen – annars blir läget för skolan, liksom för andra delar av välfärden, helt ohållbart.
Men regeringen tillförde i stort sett inga nya pengar till skolan och förskola i den budgetproposition som riksdagen klubbade så sent som i december. Det blev det magra resultatet av förhandlingarna med Centerpartiet och Liberalerna. Andra frågor sattes först, som stora satsningar på försvaret och på rättsväsendet, och framför allt borttagandet av värnskatten.
Frågan är när regeringen ska vakna och inse hur alarmerande läget faktiskt är?
Därför är det viktigt och nödvändigt att Jonas Sjöstedt nu hotar regeringen med att samarbeta med Moderaterna och Kristdemokraterna om inte besked kommer om ökade statsbidrag till kommunerna. Även dessa partier har öppnat dörren på glänt för att förstärka stödet till välfärd och skola. Frågan är när regeringen ska vakna och inse hur alarmerande läget faktiskt är?
Men det måste väl gå att spara på skola och förskola, kanske någon tänker? Regeringar av olika kulör har väl öst ut pengar på satsning efter satsning? Lyft hit och lyft dit, reformer och miljarder?
Men, nej det har varit så kallade politikerpengar. Det vill säga satsningar som låter omfattande, men som innehåller mycket luft. Resurserna till skola har nämligen inte ökat realt sett. Visserligen har den nominella kostnaden per elev mellan åren 2012 och 2018 ökat med 20 procent. Men om man justerar för utvecklingen av skolans lokalkostnader och för skolpersonalens löner, så är resurserna per elev nära nog exakt på samma nivå 2018 som sex år tidigare.
Lönerna har ökat i hela samhället och för omväxlings skull har lärarlönerna inte halkat efter andra grupper. Men när skolans kostnader för löner och lokaler ökar snabbare än inflationen, så måste resurstillskotten hänga med. Annars blir det ingen real ökning. Därför har skolan samma resurser per elev nu som den hade 2012 – alla påstådda satsningar till trots.
En enkät bland Lärarförbundets lokalavdelningar visar att närmare nio av tio kommuner planerar nedskärningar på skola och utbildning i år. Det här är inte att ropa vargen kommer, utan en krass realitet och inträffar i ett läge där arbetssituationen i skola och förskola är mer pressad än någonsin. För under samma period som de reala resurserna inte ökat, så har allt fler arbetsuppgifter tillkommit.
Detta har skett genom de enormt många skolpolitiska reformerna under de senaste 10 åren. Det svenska världsrekordet i reformering av skolan har gjort att balansen mellan krav och resurser har rubbats.
Lärare i skola, förskola och fritidshem har följaktligen inga marginaler längre. Det här är en insikt som bara måste börja få fäste hos våra politiker. Och kom ihåg en sak. Investeringar i barn och elever är endast är en kostnad på kort sikt, men en långsiktig samhällsvinst.
Johanna Jaara Åstrand
Förbundsordförande
Lärarförbundet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
