Ledare Land efter land smiter ut bakvägen när miljömålen spikas, och nu gäller det tydligen även den svenska regeringen.
Via twitterkontot Celebrity Jets går det i realtid att se hur kändisar och mångmiljardärer använder sina privatplan. Som Kylie Jenner, som flög 17 minuter från Van Nuys till Camarillo, stadsdelar intill Los Angeles. Eller Taylor Swift som, bara under årets första sex månader, hunnit med 170 resor, vilket motsvarar 8 294 ton i koldioxidutsläpp, eller 1 189 gånger så mycket som en genomsnittlig person släpper ut årligen. Bara den här sommaren brände fotbollsstjärnan Lionel Messi av 30 långdistansflygningar, vilket motsvarar vad en genomsnittlig fransk medborgare släpper ut under 150 års tid.
Koldioxidfesten för de allra rikaste visar på en avgrundsdjup klyfta mellan ord och verklighet. Lagom grön reklam eller halvhjärtade uttalanden om klimathotet är en sak, att ställa in resor för att hålla igen på utsläppen en annan.
Angående sänkningen av bensinskatten blir det ännu luddigare
Fenomenet påminner om politikens problem inför COP 27, FN:s stora klimatkonferens som inleds i Egypten 6 november. Det är gott om välkalibrerade budskap på pressmeddelandeprosa om grön omställning och revolutionerande teknik, betydligt tystare när det kommer till konkreta löften.
Land efter land smiter ut bakvägen när målen ska spikas.
Nu senast Sverige. Ulf Kristerssons ännu färska regering haltar sig in i mandatperioden med en klimatpolitik som borde få oljelobbyn att poppa champagnekorkarna. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, politikens kanske fladdrigaste av vindflöjlar, symboliserar hyckleriet. Hon som till varje pris skulle hålla Sverigedemokraterna borta från maktens grytor fungerar i praktiken som en sverigedemokratisk lydminister. För partierna som ”skrivit under allihop på Tidöavtalet” har inte bara krympt ambitionerna. De har slängt upp klimatmålen på slaktbänken.
Det Pourmokhtari kallar att ”bedriva en ambitiös klimat- och miljöpolitik”, hyllas av Sverigedemokraterna själva som ”90 procent” av partiets politik. På frågan hur Sverige ska få ned utsläppen när reduktionsplikten på drivmedel sänks varken ”kan eller vill” Pourmokhtari ge några exempel. Och när det gäller den så kallade ambitiösa klimatpolitiken får vi veta att regeringen ”kommer att arbeta jättehårt med att se vilka smååtgärder vi kan göra för att få både industrin och människor att ställa om”. Angående sänkningen av bensinskatten blir det ännu luddigare. Oscar Sjöstedt, SD:s ekonomisk-politiske talesperson, kommenterar att han ”får återkomma till” hur Sverige ska klara klimatmålen.
Det finns något djupt tragiskt över hur Kristerssons regering reducerar vår tids stora ödesfråga till bisatser och tomma formuleringar. Tyvärr är han inte ensam.
Enligt en ny FN-rapport minskar de globala utsläppen numera med 1 procent årligen – men för att nå 1,5 grader-målet krävs hela 45 procent. Man tycker ju att apokalyptiska scener – med översvämningar, orkaner och gigantiska bränder – borde räcka för att skaka liv i makthavarna. Men kanske är det helt enkelt bekvämare att, likt obekymrade mångmiljardärer, glida över undergången i ett privatplan. Eller att, som skamlösa politiker, blunda för lösningarna som fungerar och låtsas att ingen märker när jorden brinner upp inför våra ögon.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
