Nya socialförsäkringsministern, moderaten Ulf Kristersson, skrev i en debattartikel förra veckan att han vill förbättra sjukförsäkringen. På vilket sätt det skulle gå till förklarade han inte, men han konstaterade nyvaket att ”Människor kan falla mellan stolarna på ett sätt som ingen menat”, och att ”regler kan få konsekvenser som aldrig varit avsedda”.
Låt oss backa bandet ett par år. I augusti 2007 gick alliansens dåvarande socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson ut och förklarade att de nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningarna skulle bidra till att betala regeringens skattesänkningar. Reinfeldts regering behövde spara miljardbelopp för att klara jobbskatteavdraget. De nya Moderaterna ansträngde sig inte ens för att dölja att de där tusen kronorna mer i månaden skulle bekostas med urholkad välfärd.
När så den kraftigt försämrade sjukförsäkringen – som går ut på att människor måste söka sig till arbetsförmedlingen efter 180 sjukskrivningsdagar för att ”prövas mot arbetsmarknaden” – röstades igenom i riksdagen i juni 2008 hördes det applåder från plenisalen. De som applåderade hade troligtvis helt förträngt alla de tunga remissinstanser som kommit med hård kritik mot den nya lagen.
Här är ett axplock: Riksrevisionen ansåg att lagförslaget var vagt formulerat, vilket skulle innebära många svåra bedömningar för Försäkringskassans handläggare. Folkhälsoinstitutet var tveksamt till att tidsbestämma en prövning av arbetsförmågan. De Handikappades Riksförbund påpekade att lagförslaget var präglat av okunskap om hur det är att leva med funktionsnedsättningar och under knappa ekonomiska förhållanden.
TCO menade att förslaget skulle urholka arbetsrätten för dem med ohälsa. Saco ansåg att förändringarna skulle medföra allvarliga arbetsrättsliga försämringar. SKL ansåg att ettårsregeln var en alltför kort tidsperiod.
Alliansen valde att inte lyssna på varningarna. Likaså slog regeringen dövörat till när specialistläkare från onkologen på Karolinska universitetssjukhuset larmade i december förra året: ”I väntan på döden tvingas kroniskt sjuka cancerpatienter ut på arbetsmarknaden.”
Att Fredrik Reinfeldt och socialförsäkringsministern Ulf Kristersson nu vill förändra sjukförsäkringsreglerna låter förstås bra. Men hade Moderaterna lyssnat på fakta från början i stället för att låta ideologin styra skulle mycket lidande ha kunnat undvikas.
Dessutom innebär regeringens kraftiga skattesänkningar att det i dagsläget inte finns pengar kvar för att genomföra några rejäla förbättringar av försäkringssystemet. Det handlar om prioriteringar. Alliansen har valt skattesänkningar framför ett solidariskt försäkringssystem. Ulf Kristersson borde ta frågan på större allvar och sluta upp med att försöka skriva om historien.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
