Ledare Efter knappt ett år vid makten är det uppenbart att regeringen saknar trovärdiga svar.
Natten till måndagen detonerade två explosioner i Stockholmsregionen, en i Hässelby och en i Huddinge. Under helgen greps två personer för skottlossning mot en fasad i Helsingborgsstadsdelen Västra Berga. I fredags inträffade dessutom en skottlossning i centrala Helsingborg. Bara under september månad har våldsvågen krävt tolv offer.
De nattsvarta rubrikerna haglar så tätt att de närmast liknar ett förvridet, mardrömslikt normaltillstånd. Döden tycks lura runt varje hörn. Situationen är ett underbetyg till samhället som helhet. Inte minst politiken. Det yttersta ansvaret för läget här och nu bär regeringen under ledning av statsminister Ulf Kristersson.
Avståndet mellan retoriken under valrörelsen och valhäntheten sedan makttillträdet går inte att komma undan.
Och medborgarna tycker att utvecklingen i Sverige går åt fel håll. 70 procent av de tillfrågade i Ekots senaste väljarbarometer, som publicerades under måndagen, menar att regeringen gör ett ganska eller mycket dåligt jobb med brottsbekämpning och kriminalitet. 57 procent av de tillfrågade svarar att regeringen sköter sitt arbete ganska eller mycket dåligt.
Siffrorna är allvarliga för en regering där brottsbekämpning och kriminalitet är huvudfrågor. Kristersson red in på Rosenbad på en missnöjesvåg mot bränsle- och matpriser, men lika mycket för att en blåbrun regering lovade knäcka gängbrottsligheten och det dödliga våldet.
Avståndet mellan retoriken under valrörelsen och valhäntheten sedan makttillträdet går inte att komma undan. I Almedalen förra sommaren lovade moderatledaren att ”en ny regering inte kommer att slösa någon tid” och ”en rivstart för politik som fungerar”. I statsministerns tal till nationen förra veckan hamrade han in budskapet att våldsvågen ska mötas med hårdare straff, ungdomsfängelser, visitationszoner i förorter och anonyma vittnen vid förhör.
Problemet är bara att politiken som Kristersson lovar ska få ordning på Sverige går på tvärs med forskning och erfarenheter. Regeringens förslag till reformer har sågats av både remissinstanser, forskare och experter. Avgörande reformer när det gäller förebyggande arbete och arbetslivskriminalitet är helt frånvarande.
Efter knappt ett år vid makten är det uppenbart att regeringen saknar trovärdiga svar. När justitieminister Gunnar Strömmer uttalar sig i medier ser han märkbart plågad ut, med lika pliktskyldiga som ihåliga svar. Hur många regeringen än vill låsa in hjälper det inte mot brottens orsaker eller nyrekryteringen.
Just för att så mycket står på spel är det avgörande att se bortom populistiska paroller och lockrop. Visst behövs det fler poliser och nya brottsbekämpande åtgärder. Nog har vi all anledning att ödmjukt ompröva politiken och leta nya svar för att trygga våra gator. Men snarare än tvärsäkra svar och korta talepunkter behövs en rättspolitisk linje som kombinerar det förebyggande arbetet med det brottsbekämpande. Allt annat är ett svek mot brottsoffren.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
