Regeringens nya kvinnofälla

Sverige var en gång ledande i världen på att ha en fungerande välfärd för de äldre. Så är det inte längre. Förutom slarviga upphandlingar och cyniska vinstintressen präglas äldreomsorgen av åtstramningar.

Var fjärde plats på svenska äldreboenden har försvunnit på senare år och det har inte kompenserats av utökad hemtjänst. I stället är det de anhöriga, främst medelålders kvinnor, som tar hand om sina åldrande föräldrar.

Förra veckan presenterade forskarna Marta Szebehely och Petra Ulmanen på fackförbundet Kommunals uppdrag rapporten ”Åtstramningens pris – hur påverkas de medelålders barnen av äldreomsorgens minskning”. Den visar att cirka 360 000 personer i arbetsför ålder hjälper en närstående varje dag eller flera gånger i veckan. Omkring 100 000 personer har gått ned i arbetstid eller helt slutat arbeta för att klara av detta.

• Det rimmar illa med regeringens arbetslinje, säger Kommunals ordförande, Annelie Nordström, som kallar anhörigvården för kvinnofälla.

Det är framförallt Nordströms medlemmar, lågavlönade kvinnor som kanske själva arbetar i äldreomsorgen, som är anhörigvårdare. Dessa kvinnor försvagas då ännu mer på arbetsmarknaden. Under åren som småbarnsföräldrar har de jobbat deltid och nu när gamla mamma ska skötas går de åter ned i arbetstid. Förutom att det innebär lägre inkomst ger det på sikt också sämre pension. Kvinnofällan är ett faktum.

I P1 morgon i onsdags debatterade Annelie Nordström med äldreminister Maria Larsson (KD). Där Nordström pekade på klass- och könsmönster förlitade sig Larsson på en opinionsundersökning som visar att 82 procent av anhörigvårdarna tycker att det känns bra att göra gott. Hurra!

Vem i hela världen skulle svara att det känns förfärligt att hjälpa sin mor? Att staten ägnar sig åt opinionsundersökningar medan forskning och fackföreningsrörelse försöker upplysa om fakta blir ett pinsamt bevis på regeringens politiska abdikation. Det behövs ingen politik för allting ordnar sig ändå – privata intressen, i detta fall den åldrande befolkningens döttrar, rycker in.

Minister Maria Larsson kallar detta ofrivilliga ideella arbete för ”kärleksgärningar” som ”vi ska vara tacksamma för”. Jovisst så har det i Kristdemokraternas idévärld länge hetat om att kvinnor ska stanna hemma och sköta om barnen i stället för att dagis och föräldraförsäkring byggs ut.

Utbyggnaden av barnomsorgen var ett sätt att stödja jämställdheten och se till att både mammor och pappor kunde förvärvsarbeta. Det är dags att se äldreomsorgen på samma sätt. Dessutom visar forskning att de äldre inte vill känna sig beroende av sina anhöriga.

Hur vore det om äldreministern värnade ett värdigt åldrande och byggde ut äldreomsorgen i stället för att ägna sig åt pinsamma opinionsundersökningar och nonsensprat om kärleksgärningar. Regeringens icke-politik är rena kvinnofällan.