debatt Senfärdiga åtgärder har skapat en högre smittspridning i Sverige än jämförbara länder, skriver ledningen för Feministiskt initiativ. Partiet kräver att Sverige byter strategi, och sätter låg allmän smittspridning som prioritet.
När Sverige drabbades av den första vågen av covid-19 i våras så satt Fi stilla i båten. Vi kompletterade debatten genom de politiska förslag som vi såg saknades, t ex kring 10 000 kronor i akut basinkomst till alla låginkomsttagare, att motarbeta den ökning av våld i nära relationer som vi visste skulle bli en effekt av isolering och att stödja den kvinnodominerade vård- och omsorgssektorn.
Men vi kritiserade inte regeringens övergripande strategi. Sverige stod inför ett av sina största säkerhetshot och en omfattande pandemi som vi inte sett på lång tid. Vi, likväl som de flesta andra ansvarstagande partier, ville sluta upp bakom den partipolitiska borgfred som är naturlig i ett nytt krisläge. Att bekämpa pandemin blev allas vårt gemensamma fokus och vi såg positivt på att regeringen och folkhälsomyndigheten såg till fler faktorer än den direkta smittan.
För varje “rik” som har dött har fem stycken “fattiga” dött.
Pandemin drabbade sedan Sverige hårdare än våra grannländer, och framförallt gick nedgången av smittspridning långsammare. Det går inte att säga att Sveriges resultat av smittbekämpning var gott. Mellan den 7 maj och den 17 juli var Sverige det land med högst andel registrerade dödsfall med covid-19 av alla EU:s 27 medlemsländer. En sammanställning från OECD visar att Sverige var det EU-land som tog längst tid på sig att bryta ökningen av smittspridning i samhället, oaktat korrigering för antal genomförda tester. Men till slut fick vi ändå kontroll på spridningen, lagom till semestern i juli hade antalet fall äntligen gått ned till låga nivåer och Sverige andades ut.
Men det andrummet varade inte länge. Redan i början av september började spridningen öka igen, långsamt men stadigt. Få åtgärder vidtogs, istället fortsatte lättnader genomföras. I november såg till slut fler att Sverige är mitt inne i sin andra våg. Feministiskt initiativ ser tyvärr att samma misstag som i våras återupprepas, och utvecklingen riskerar bli snarlik. Sverige kommer även denna gång vända utvecklingen, men vid så hög nivå så riskerar nedgången att ta lång tid, vilket även gör att restriktioner måste kvarstå under lång tid. Både den hälsomässiga, sociala och ekonomiska skadan blir större. Regeringen har återigen varit för sen att agera, och Sverige skiljer återigen ut sig gentemot våra grannländer som lyckas bättre.
Ett exempel ur mängden. Så sent som den 24 oktober presenterade socialminister Lena Hallengren (S) på en presskonferens en höjning till 300 personer på sittande publik, och lättnader på rekommendationer för riskgruppen 70+. Det är ett rent politiskt beslut, inte ett beslut från ansvariga myndigheter. Det sker efter 50 dagars obruten smittökning sedan början av september.
Ungefär vid samma tidpunkt fattar Danmark beslut att istället sänka gränsen till 10 personer. Smittan var vid denna tidpunkt lika spridd i bägge länderna, men politiken reagerade helt olika. Det är grunden i ländernas olika val – att sätta in åtgärder tidigt för att undvika att få en hög smittspridning, eller sätta in åtgärder när smittspridningen blivit hög och trycka tillbaka den.
Att agera tidigt mot smittspridning av en pandemi som covid-19 är att värna svaga grupper. Viruset blottlägger och förstärker många av de ojämlikheter som finns i samhället. Det vet vi nu med all tydlighet, en rapport från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin visar att det bland de 20 % med lägst inkomst i Stockholm har avlidit fem gånger så många som bland de 20 % som har högst inkomst. Läs det igen. För varje “rik” som har dött har fem stycken “fattiga” dött. Trångboddhet, kontaktyrken och skillnader i folkhälsa är de troliga största förklaringarna.
En persons inkomst är korrelerad med att personen, eller ens föräldrar, inte är födda i Sverige. Folkhälsomyndigheten visade redan i våras att det var 3–4 gånger större dödlighet bland personer födda i länder som t.ex. Irak, Turkiet eller Etiopien. Ojämlikheterna sträcker sig långt utanför det medicinska. SCB visar i sin nya rapport “Lämna ingen utanför” hur den ökande arbetslösheten till följd av covid-19 nästan helt och hållet är koncentrerad bland unga, 15–34 år.
Att inte göra sitt yttersta för att hålla smittspridningen av en pandemi som covid-19 på lägsta möjliga nivå är att utsätta vissa grupper i samhället för fara. Det slår mot många av de grupper som redan är utsatta. Som ett intersektionellt antirasistiskt och feministiskt parti så måste vi i Fi nu reagera. Det regeringen har gjort, eller rättare sagt, inte genomfört i tid – är osolidariskt och diskriminerande. Det är dags för Sverige att byta strategi och sätta målet om låg allmän smittspridning som prioritet.
Farida al-Abani, partiledare Feministiskt initiativ
Martin Jordö, ekonomipolitisk talesperson Feministiskt initiativ
Teysir Subhi, civilpolitisk talesperson Feministiskt initiativ
Joakim Månsson Bengtsson, socialpolitisk talesperson Feministiskt initiativ
Jaime Gomez, utrikespolitisk talesperson Feministiskt initiativ
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
