Debatt Att ett land som ständigt kränker det västsahariska folkets mänskliga rättigheter ska axla rollen som ordförande för FN:s råd för mänskliga rättigheter är djupt oroande och olämpligt, skriver Tamar Khatchadourian.
När Marocko 10:e januari valdes till ordförande för FN:s råd för mänskliga rättigheter (OHCHR) följde en storm av förvåning och upprördhet. Marocko har, i över femtio år, ockuperat Västsahara och begår allvarliga brott mot mänskliga rättigheter.
Den mest förbluffande aspekten är dock den svenska regeringens tystnad i denna fråga. Varför står inte utrikesministern upp för de grundläggande mänskliga rättigheterna?
Demonstrationer slås blodigt ned och aktivister övervakas genom spionverktyg
I det ockuperade Västsahara lever västsaharierna under starkt förtryck. Fredliga protester mot den olagliga ockupationen bemöts med brutal repression. Amnesty International belyser i sin årsrapport flera fall av tortyr, våldtäkter och isolering av fredliga demonstranter. Demonstrationer slås blodigt ned och aktivister övervakas genom spionverktyg som det kontroversiella Pegasus. Man har tidigare använt napalm och vit fosfor i konflikten med befrielserörelsen Polisario och använder nu drönare för att bombardera civila och deras levebröd. Detta är några av många folkrättsbrott Marocko gör sig skyldiga till, det land som nu blir ordförande i FN:s råd för mänskliga rättigheter.
Att ett land som ständigt kränker det västsahariska folkets mänskliga rättigheter ska axla rollen som ordförande för FN:s råd för mänskliga rättigheter är djupt oroande och olämpligt. Det underminerar förtroendet för rådets arbete och sänder felaktiga signaler till omvärlden.
Regeringen måste omedelbart klargöra sitt ställningstagande och tydligt stå upp för mänskliga rättigheter – även för västsaharier.
Tamar Khatchadourian, Ledare för SSU:s Västsaharaprojekt
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
