Valet 2014 kommer att handla om framtiden. Denna häpnadsväckande (?) uppgift levereras av Per Schlingmann, moderaternas chefsstrateg, i en intervju i Riksdag & Departement. Schlingmanns tankar om vad val handlar om och vad som är viktigt att tänka på i politiken fortsätter i tisdagens debattartikel i SvD. Där är budskapet att det gäller att ha klara besked före valet, ha genomarbetade förslag och att dessa är finansierade. Hur politiken ska paketeras, snarare än innehållet.
På samma spår presenterades i Visby dokumentet ”På väg mot 2014”, om var M vill vara valåret 2014. I brist på konkreta idéer säger de att de vill ha idéer. Ett av målen: Vara kampanjredo inför valet. Som att de var på en intern företagskickoff och att de höll på att jobba med en handlingsplan.
Almedalen är fullt av människor när statsministern kliver ut på scenen. De får inga konkreta politiska förslag. De får en berättelse om vad statsministern kallar samhällsbärarna. Han berättar att inte alla jobbar kontorstider och hur viktiga han tycker att de arbetena är för vårt samhälle (oklart om det här är en nyhet för honom eller inte). Det handlar om de som ska gå på nattpasset på Visby lasarett. Det handlar om hemtjänsten, polisen och taxichaufförer.
En formulering som Reinfeldt verkar vilja hamra in är att partiet nu ska titta på den arbetsmarknad som växer fram, inte den som varit. Fredrik Reinfeldt rabblar mängder av yrken och anställningsformer för att bevisa vad han har sett. Han säger att han ser de starka och de svaga, att man måste kunna leva på sin lön och att människor vill ha trygghet.
För att möta den arbetsmarknad som han ser växa fram föreslår han, vid sidan av riktade insatser mot unga och utrikes födda, lägre trösklar. Men han verkar inte se vad som händer inom branscher där trösklarna i dag är låga i bemärkelsen obefintliga utbildningskrav, låga löner och till stor del visstidsanställningar. Där går utvecklingen i rakt motsatt riktning. Människor mår dåligt, känner inte trygghet och kan ha svårt att leva på sin lön. Det gäller, naturligtvis, särskilt kvinnodominerade yrken.
På pressträffen tidigare under tisdagen fick statsministern en fråga om vinster i välfärden, vilket han inte nämnde i sitt tal. “Det viktigaste för mig är kvalitet, för mig är det underordnat vem som utför” var hans svar. Det skulle säkerligen en stor del av befolkningen hålla med om – om vården och omsorgen höll hög kvalitet vill säga.
Barn- och äldreomsorg är två områden där trösklarna är låga. De är också exempel på hur svårt det är att kombinera låga löner, högre tempo och dålig arbetsmiljö med just den efterfrågade höga kvaliteten.
2014, som alla andra år, handlar politik förhoppningsvis om framtiden. Men lägre trösklar är inte en väg för att möta behoven på arbetsmarknaden, det är en återvändsgränd. Både för dem med obekväma arbetstider och för dem som tar del av välfärden.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
