fredagskrönikan Regeringens remisser tycks ha fått olika innebörd. Åtminstone när det gäller svaren kring förslagen om en ny arbetsrätt och en ny migrationslagstiftning, noterar Anders Jonsson.
Vad är en remiss?
Den frågan kan man verkligen ställa sig efter den senaste tidens infekterade diskussion om migrationspolitiken och arbetsrätten.
En remiss verkar i alla fall inte vara det som man får lära sig på gymnasier och högskolor.
I undervisningen i statsvetenskap och samhällskunskap lärs ut att den svenska modellen för att hitta lösningar på olika problem ser ut så här:
Regeringen tillsätter en utredning som lämnar ett betänkande med förslag som går på remiss, sedan studerar regeringen utredningens förslag och remissvaren och sätter ihop en proposition som läggs till riksdagen som tar beslut efter behandling i något av riksdagens utskott.
Meningen är alltså att politiker och experter i lugn och ro ska kunna utforma ett förslag som är så bra som möjligt för det allmännas bästa utifrån regeringens utredningsdirektiv. Sedan ska olika intressen kunna säga sitt i remissomgången. Därefter ska regeringen ta ställning och väga samman alla uppfattningar till ett förslag till riksdagen.
Det är inte alldeles ovanligt att utredningsförslag ändras eller inte blir något alls. En stark opinion kan stoppa förslag.
Det är inte alldeles ovanligt att utredningsförslag ändras eller inte blir något alls. En stark opinion kan stoppa förslag.
Det märkliga just nu är att det verkar som att en del anser att remissen inte ska spela någon roll när det gäller förslaget om en ny arbetsrätt och en ny migrationslagstiftning. Synen på remissvaren beror på var man står i sakfrågan.
Socialdemokraterna ser ut att hävda att migrationskommitténs 26 förslag ska genomföras fullt ut, alldeles oavsett vad som sägs i remissomgången. S har majoritet för alla punkterna och har slagits hårt för att alla förslagen ska med i remissen. Det lyckades till slut genom att Miljöpartiet fick lägga till några punkter som ska gå på en särskild remiss.
Socialdemokraternas linje innebär en rejäl skärpning jämfört med den lagstiftning som rådde innan den tillfälliga lag som uppgör den 20 juli 2021 infördes. Att Miljöpartiet gick med på skärpningarna i den tillfälliga lagen berodde just på att den var tillfällig, men nu lutar det alltså åt att skärpningarna permanentas. Avgörandet i regeringen har skjutits på framtiden och Miljöpartiet hoppas på stöd för sin mjukare linje i remissomgången som Socialdemokraterna i det här fallet inte verkar vilja ta hänsyn till.
Precis tvärtom är det när det gäller utredningen om arbetsrätten. Där är det Socialdemokraterna och Stefan Löfven som hoppas på remissinstanserna. Löfven säger att han inte kan lägga fram förslaget i utredningen som ändrar saklig grund för uppsägning. Medan Liberalerna och Centern har motsatt uppfattning. Nyamko Sabuni (L) är mycket bestämd på att den s.k. Toijerska utredningen ska genomföras till punkt och pricka om inte arbetsmarknadens parter kan komma överens.
Hur det går med den saken är i skrivande stund oklart. Ett besked om hur det har gått i de återupptagna förhandlingarna har utlovats till 13.00 idag fredag.
Får jag gissa så tror jag att parterna kommer att lyfta en stor börda från Stefan Löfvens axlar och göra upp.
Det finns starka krafter inom näringslivet, framförallt bland de större företagen som för allt i världen vill undvika en lagstiftning. De anser att det fungerar ganska smidigt i Sverige jämfört med andra länder.
På den fackliga sidan finns också öppningar för att kunna undanta fler personer från turordningsreglerna och göra det lite lättare att säga upp personal av personliga skäl.
Men jag kan ha fel och då väntar en dragkamp mellan regeringen och samarbetspartierna om utformningen av ett lagförslag om en ny arbetsrätt. Om Vänsterpartiet står fast vid vad Jonas Sjöstedt sagt även sedan han lämnat partiledarposten kanske vi får en ny regeringskris.
Fortsättning följer i migrations- och arbetsrättsfrågan. Men en sak vet jag numera. En remiss är inte alltid det som lärs ut. I alla fall inte för en del när det passar.
Anders Jonsson har lång erfarenhet av politisk bevakning och har bland annat varit inrikeschef på Sveriges Radios Ekoredaktion.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
