I veckan inleddes på Island rättegången mot den förre statsministern Geir Haarde. Han anklagas för att inte i tid ha ingripit mot de svindlande affärer som gjorde att tre isländska storbanker kraschade på hösten 2008. Kraschen försatte det lilla landet i en djup ekonomisk kris, som man först i dag börjat repa sig ifrån.
Varför är Geir Haarde den ende politiker i hela världen som ställts till ansvar för finanskrisen?
En förklaring kan vara att Island är ett gammalmodigt land, i meningen att många fortfarande tror på ett osynligt kontrakt mellan medborgarna och staten, där statens främsta uppgift är att skydda sina invånare från krig och ekonomisk ofärd, att staten ska behandla alla lika och ge människor med sämre utgångsläge nya livschanser.
I resten av världen finns allt färre sådana stater. När medborgarna får betala med sämre välfärd och lägre löner för att rädda banker i kris har statens oväld, som tidigare skapat tillit och sammanhållning, i all tysthet försvunnit.
Riksrätten mot Geir Haarde handlar alltså inte om pengar utan om demokrati. Det viktiga är heller inte om Haarde fälls, utan att det väckts ett åtal. Finanskrisen var nämligen ingen naturkatastrof. Det var en av människor skapad kris, för vilket människor borde vara ansvariga.
Att Island förvandlades från ett land till en hedgefond kunde alla se. Om de tre stora isländska bankerna hade en omsättning tio gånger större än hela landets BNP borde några varningsklockor ha ringt.
Och det gjorde de också. Danske Bank skrev i en rapport 2006 om den mest överhettade ekonomin i västvärlden. En ekonomiprofessor från Chicago, Bob Aliber, kom till Island, höll ett föredrag. Han ansåg att Island var ett klockrent exempel på ”den perfekta bubblan”. Han träffade till och mer Geir Haarde, sa till honom att det bara var en tidsfråga innan de isländska bankerna skulle krascha. Men Haarde var ointresserad. Den förre statsministerns huvudargument under rättegången – att alla i dag är så rysligt efterkloka – är djupt oärligt.
Geir Haarde är naturligtvis inte ensam ansvarig för det som hände på Island. Men om vi vill att med makt ska följa ansvar, är det viktigt att man någon gång löper linan fullt ut.
Se på de stora misstag som passerat revy i Sverige de senaste tjugo åren, inklusive vapenfabriken i Saudiarabien. Alla partier vet, men får inget säga. Felen som görs hemligstämplas. Medierna vaknar för sent. De ansvariga mjuklandar i nya uppgifter.
Åtalet på Island är därför ett friskhetstecken. Det kan bli ett slags offentligt, demokratiskt reningsbad för islänningarna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
