I vårt land är den vanligaste frågan när man möter en ny bekantskap: ”Och vad jobbar du med?” Det kan vara lätt att göra den identitet man har i arbetet, till sin egen. Men ingen människas värde sitter i arbetet i sig.
Josefin Brink (V) säger i sin replik på min artikel, att: ”Vänsterpartiet ingalunda värderar människor utifrån deras förmåga att arbeta.” Det är intressant, eftersom det jag reagerat på är det som Brink skrev tidigare, ”att människors arbete är den mest värdefulla resursen i samhället”.
Om det inte är skillnad på att se människor utifrån det faktum att de är människor med sitt eget unika och lika värde, och det arbete som många, men inte alla, kan utföra – varför reagerar Brink i sin tur då så starkt på mitt påpekande att det är en farlig människosyn som Vänsterpartiet har?
Det hade varit klädsamt av Brink att föra fram Vänsterpartiets förslag på hur arbetsmarknaden kan breddas så fler får plats på den utifrån sina förutsättningar. Men med tanke på att en vänsterpartist säger sig stå för ”ett vedertaget ekonomisk-politiskt resonemang” att arbete skapar välstånd och inte har något med människosyn att göra, känns det inte troligt.
Om människan förminskas till att bli ett instrumentellt verktyg i landets produktion, spelar väl inte arbetsmiljö, trafficking eller löner någon som helst roll? Det är ju ändå bara människor som är till för att arbeta, och inte för att i gemenskap med andra få bygga ett samhälle.
Penilla Gunther, riksdagsledamot i arbetsmarknadsutskottet för Kristdemokraterna.
Fotnot: Artikeln är en replik på Josefin Brinks (V) replik på onsdagens debattartikel av författaren.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
