Krönika Den flod av brun sörja som präglat svensk politisk debatt den senaste tiden kanske äntligen är på väg att ebba ut. Men om valet ska vinnas, med mindre än tre månader kvar, krävs det mer av det socialdemokratiska partiet, skriver Veronica Palm, S-debattör.
I veckan var det partiledardebatt i riksdagen. Sällan en happening som väcker stor uppståndelse eller engagemang hos fler än de som deltar och möjligen några av de riksdagsledamöter som plikttroget bänkat sig i kammaren.
Men den här gången var det mandatperiodens sista, alltså partiledamöternas sista möjlighet att under ordnade former debattera vad de vill att valet ska handla om.
Föga förvånande var de frågor som Sverigedemokraterna helst vill debattera centrala även i den här debatten, trots att alla andra säger att de vill debattera andra frågor än migration och grumliga fördomar.
Som så många gånger tidigare de senaste åren tänkte jag hur skönt det vore om de demokratiska partierna vågade räta på ryggen och sluta anpassa sig till en dagordning som inte bara missgynnar varje annat parti än det neo-fascistiska, utan också i förlängningen är ett demokratiska hot.
Vårens opinionsundersökningar visar med önskvärd tydlighet att det socialdemokratiska partiets strategi att ha huvudkonflikt med både Moderaterna och Sverigedemokraterna och att tävla med de blå och bruna om att ha de hårdaste batongerna, har misslyckats.
Inte bara för att det är omöjligt för väljarna att hålla ordning på vem som föreslog fyra hundra nya poliser och vem som föreslog sexhundra. Utan också för att det grumlar till den verkliga konfliktlinjen i synen på hur samhället ska utvecklas.
I veckans partiledardebatt kunde vi spåra en genuin vilja att ge väljarna möjlighet att göra ett val för framtiden. Framför allt hos Stefan Löfven syntes ambitionen att bryta trenden i den politiska debatten. Statsministern utnämnde valet i höst till en folkomröstning om välfärd.
Hur skönt det vore om de demokratiska partierna vågade räta på ryggen och sluta anpassa sig till en dagordning som inte bara missgynnar varje annat parti än det neo-fascistiska, utan också i förlängningen är ett demokratiska hot.
Klokt. Veckan innan hade den samlade högern (borgerligheten och Sverigedemokraterna) fällt regeringens förslag om vinstbegränsning i välfärden. Det börjar bli tydligt vad valet egentligen handlar om.
Den flod av brunsörja som präglat svensk politisk debatt den senaste tiden kanske äntligen är på väg att ebba ut.
Men om det ska lyckas, med mindre än tre månader kvar till valet, krävs mer av det socialdemokratiska partiet.
För det fösta att hålla i riktningen. Även om andra vill gegga ihop alla diskussioner i mitten måste partiet ta konflikter mot högern. Våga inte vara omtyckt av alla och visa på att jämlikhet är möjligt. Att rensa upp i floran av otrygga anställningar är ett bra steg.
Det retar så klart högern och en del resursstarka grupper, men att ta den konflikten är viktig både i sak och riktning, precis som frågan om välfärdsföretagens oinskränkta rätt att plocka ut privata vinster av skattepengar avsedda till välfärd.
Det retar några, men när en håller i den riktningen synliggörs den viktiga höger-/vänster-konflikt som en valrörelse så väl behöver.
För det andra krävs bevis. Få väljare röstar på flummiga idéer, ideologisk riktning ja, men kombinerat med bevis för att en är på väg och har en plan för att förverkliga idéer.
Just här ligger socialdemokratins historiska styrka, att kombinera visioner med reformer som gör troligt att vi kan nå vidare. För att kunna få en folkomröstning om välfärd räcker det inte med att säga det, eller ens att peka på att Moderaterna är sämre.
Du måste själv ta dig an de utmaningar välfärden har och visa hur du vill åtgärda dem. Det saknas inte uppgifter för en socialdemokratisk reformagenda. För att hålla välfärdsdiskussionen levande ända fram till valdagen konkreta tydliga reformer som vallöfte.
Genom att hålla i fokus på konflikt mot högern och en reformagenda som stakar ut vägen går det att vända utvecklingen. En inte oviktig bonus är glada och trygga valarbetare, som känner igen partiet.
Till syvende och sist handlar ju ett val om att välja, och politikernas uppgift i valrörelsen är att ge väljarna de bästa förutsättningarna att göra det valet. Att visa på riktning och reformer är att respektera väljarna och det demokratiska ansvaret.
Dessutom ett sätt för socialdemokratin att återvinna förtroende och pressa tillbaka Sverigedemokraterna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
