I Frankrike har regeringen fallit på grund av oenighet kring behovet av en mer expansiv ekonomisk politik. En diskussion som saknas i den svenska valdebatten.
I veckan rensade den franske presidenten François Holland ut sina vänsterministrar och bildade en ny regering utan den frispråkige Arnaud Montebourg.
Ekonomiminister Montebourg straffades för att han tagit avstånd från EU:s besparingspolitik i en intervju i Le Monde, då han bland annat sa:
”Att hastigt sänka budgetunderskottet är en ekonomisk villfarelse eftersom det förstärker arbetslösheten, det är en finansiell absurditet eftersom det gör det omöjligt att sätta fart på statsfinanserna, och det är en politisk katastrof eftersom den kastar Europas folk i klorna på extremistpartier som vill krossa Europa”.
Montebourg är känd för att ta i så byxorna spricker, men som några anonyma partivänner till honom redan har konstaterat är det ju sant det han säger.
Det är således smala marginaler i europeisk debatt. Man får inte säga högt vad som är sant, om det skulle göra finansmarknaderna bekymrade, Angela Merkel upprörd eller om det skulle kunna skapa en regeringskris.
Det räcker med att titta på hur många länder i eurozonen som nästan står still och har fallande priser – deflation – för att ge Montebourg rätt. Under fyra år av europeisk krisbekämpning har ekonomerna oavbrutet siat om att nu vänder det, men det har inte vänt, därför att den förda politiken inneburit att efterfrågan tryckts ned.
Och att det politiskt är en katastrofal kurs – som Montebourg säger – visar opinionssiffrorna i Frankrike som tyder på att Marine Le Pen från Front National kan bli nästa president.
Vänsterministrarnas avsked varslar om den maktstrid som väntar i socialistpartiet Parti Socialiste. Den nya regeringen måste vinna en förtroendeomröstning i parlamentet. Hur ska de avskedade ministrarna rösta?
Och hur ska vänstern hantera högersocialisternas budget i nästa månad, med stora skattesänkningar till företagen och motsvarande 200 miljarder konor i utgiftsnedskärningar?
Faller regeringen väntar en högerkoalition i kulissen. Men högern är djupt osams om allt, inklusive om man ska ställa sig bakom den korrupte ex-presidenten Nicolas Sarkozy. Så räkna med långvarigt kaos, där vinnaren kan bli Le Pen.
Det som nu sker i Frankrike är en djup politisk kris i Europas andra största ekonomi. Men det är egentligen någon form av kris överallt. Också tillväxten i Tyskland, som brukat vara en ekonomisk motor, har saktat in.
Detta europeiska perspektiv är dessvärre totalt frånvarande i svensk valdebatt. Omvärlden finns bara lite grann när Gotlands försvar ska förstärkas.
Men var finns diskussionen om Sveriges beroende av den europeiska ekonomin? Det är en ekonomi som kan kollapsa av den förda besparingspolitiken – men också av priset för att stå emot den ryske diktatorn.
Tror Anders Borg och Magdalena Andersson att vi inte påverkas? När de två diskuterar ekonomisk politik låter det som ett gammalt skolradioprogram.
De tiger om Europa, kanske för att de i smyg gillar EU:s besparingsdogm, tanken att Europas folk ska fortsätta att piska varandra i tron att de ska få syndernas förlåtelse, likt medeltida flagellanter.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
