Margaret Thatcher, en av 1900-talets viktigaste och mest beundrade politiker, har avlidit. Den debatt som nu följer ska genomföras med sedvanlig respekt. Men det är värt att framhålla att offentliga personers politiska eftermälen måste få diskuteras och att även hennes politiska meningsmotståndare ska få delta.
Gunnar Hökmarks hyllningsartikel till Thatcher hade nog aldrig skrivits om inte Falklandskriget hade bidragit till hennes andra valseger 1983. Att omplacera varje öbo och ge dem en miljon pund per person hade varit billigare än kostnaderna för kriget. Antalet brittiska soldater som har begått självmord efter att de kom hem är högre än de 255 som stupade.
Kriget symboliserar Thatchers nationalistiska förhållningssätt till politik, format av andra världskriget. Att stärka försvaret var viktigare än alla andra offentliga utgifter, inklusive mjölk till skolbarnen (”Maggie Thatcher, Milk snatcher”).
Synsättet överfördes på det Europasamarbete som hon föraktade i alla områden utom när det handlade om avregleringar. Hon ogillade planerna på en tysk återförening, kallade ANC för terrorister och var motståndare till EG:s och Samväldets sanktioner mot apartheidregimen. Hon var trofast vän med diktatorer som Pinochet, Saddam Hussein och general Suharto.
När Bob Geldof och västvärlden strävade efter målet om att ge 0,7 procent i bistånd sjönk Storbritanniens nivå från 0,52 (1979) till 0,31 procent (1989). Biståndet knöts till handel – ofta vapenhandel.
Thatcher omfamnade dödstraffet och genomförde Section 28 som förbjöd lokala myndigheter att framställa homosexualitet på ett positivt sätt. Hon klättrade skickligt genom en lönndörr i den gubbiga politikens glastak, men slog kraftfullt igen dörren bakom sig. Hon utsåg bara ett kvinnligt statsråd och när jämställdhetsreformer började göra viktiga framsteg i andra europeiska länder var Storbritannien ett lysande undantag.
Åtgärderna för att krossa facket är ett exempel på hur hon gärna identifierade problem, men saknade känsla för proportionerliga lösningar och förmåga att tänka om. Addera den blinda tron på först monetarism och sedan nyliberalism och du hittar förklaringen till djupa sår i det brittiska samhället som ännu inte har läkt.
Huvudproblemet, arbetslösheten, var aldrig lägre än när hon tillträdde 1979 (drygt fem procent). Under de elva år som följde, då ”Europas sjuke man” ska ha räddats, varierade arbetslösheten mellan sju och tolv procent (som mest 3,3 miljoner medborgare).
Läxan av Thatcherismen är att hård, nyliberal politik skapar konsekvenser som ger nackdelar över lång tid. Kriminaliteten dubblerades 1979–1997. Infrastrukturen vansköttes. Avindustrialiseringen blev för drastisk och även lönsamma industrier slogs ut. Städer i norr fick förfalla.
Kraftiga nedskärningar i den högre utbildningen medförde att Thatcher är den enda Oxfordutbildade premiärministern i modern tid som inte har belönats med en hedersprofessur. Det statliga stödet till forskningen reducerades så kraftigt att det totalt sett minskade. USA och Japan fick ta hand om framtidsbranscher som data och elektronik.
Då välfärden samtidigt skars ned kraftigt steg ojämlikheten. När Thatcher avgick var Storbritannien det fjärde mest ojämlika landet i OECD. Landet hade i negativ bemärkelse klättrat förbi bland annat Spanien, Grekland, Portugal och Reagans USA.
Bortom kärnväljarna i södra England växte ilskan i spåren av fackföreningarnas strejker, ”shoot-to-kill” policyn i Nordirland, och händelser som polisens räd på BBC:s kontor i Glasgow 1987, Hillsboroughkatastrofen 1989, ”poll tax”-kravallerna 1990.
Revorna i det brittiska samhället lever kvar. När Liverpool, en av städerna vars identitet alltjämt är anti-Thatcher, valde borgmästare 2012 kom kandidaten från Thatchers Toryparti – partiet som just nu regerar landet – på sjunde plats med lite drygt fyra procent av rösterna.
Under Churchills statsbegravning 1965 sänkte de fackanslutna hamnarbetarna längs med Themsen sina lyftkranar i en sista hälsning. Thatcher ledde Storbritannien under fler år än partivännen och aristokraten Churchill. Specerihandlarens dotter kommer inte få samma hyllning, och det beror just på konsekvenserna av hennes politik.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
