RFSU: Alla unga har rätt till sexualundervisning!

När unga vägras sexualundervisning ökar deras utsatthet och risk för att övergrepp begås, skriver Kristina Ljungros, ordförande för RFSU.

Under den senaste tiden har vi sett en lång och polariserad debatt om sexuella övergrepp. RFSU har bland annat krävt att ensamkommande ska få rätt till sexualundervisning, en rättighet som alla unga i Sverige har.

Vi har fått mycket stöd från organisationer och människor som arbetar med ensamkommande unga, men även kritik för att kategoriskt utmåla ensamkommande som förövare.

En fråga vi fått är varför vi lyfter fram sexualundervisning som en nyckelfråga, trots att vi efter 60 år av obligatorisk sexualundervisning i svenska skolor fortfarande ser att sexuella övergrepp begås i stor utsträckning. Självklart finns inte en universallösning för att minska sexuella övergrepp utan det krävs en palett av åtgärder.

Först och främst krävs ett arbete med maskulinitetsfrågor och normer kring människors sexuella handlingsutrymme. Parallellt med detta krävs arbete med lagstiftning, utbildning av lärare, rättsväsende, polis och andra relevanta myndigheter. Men inte sällan får sexualundervisning alldeles för lite fokus trots att det förebyggande arbetet kan förhindra framtida övergrepp. Normer kring sexualitet och könsroller är möjliga att förändra och har förändrats över tid.

När jag gick på högstadiet bestod vår sexualupplysning i att se Gudrun Schyman föda barn på film, information om preventivmedel samt en beskrivning av homosexualitet som sexuell avvikelse. Så ser det tack och lov inte längre ut i skolan.

Tjugo år senare är sexualundervisning inte längre synonymt endast med frågor reproduktion och preventivmedel. Sexualundervisningen ska nu inte bara vara en fråga för biologiundervisningen, utan ett tema som ingår i flera ämnen och som ska ge unga möjlighet att reflektera över könsroller och normer kring sexualitet

Globalt saknar många unga rätt till sexualundervisning, vilket beror på att det finns ett stort politiskt motstånd mot att unga ogifta personer har sex och för att man vill kontrollera tjejers rätt till sina kroppar och sexualitet. Myter sprids om att sexualundervisning leder till att unga har sex i tidigare åldrar. Det stämmer inte.

Genom sexualundervisning får unga kunskap om sina kroppar och sexualitet, de får en möjlighet att prata om gränssättning samt information om preventivmedel, abort och hbt-frågor. Internationellt jobbar vi därför tillsammans med andra organisationer för att sexualundervisning ska ingå i allas skolgång. När unga vägras denna rätt ökar deras utsatthet och risk för att övergrepp begås.

Nu kommer ett stort antal unga till Sverige som förnekats denna rättighet, på grund av att de varit på flykt under lång tid eller för att de vuxit upp i länder som politiskt förnekar unga denna rätt. Att inte påtala vikten av att alla unga i Sverige måste få denna rättighet tillgodosedd vore att svika gruppen ensamkommande.

Om vi inte lyfter dessa frågor parallellt i Sverige och globalt förnekar vi även den långa feministiska kamp som förts för dessa frågor och som har bidragit till en förändring. Det har förändrat synen på sexuella övergrepp och skapat en större öppenhet till att samtala om övergrepp och maskulinitet.

Det måste vara möjligt att hålla två tankar i huvudet samtidigt utan att anses distansera sig från det huvudsakliga problemet, att sexuella övergrepp är en fråga om kön som finns i alla kontexter.

Om inte vi påtalar vikten av sexualupplysning finns risken att utbildningen helt uteblir på grund av att andra frågor prioriteras inom mottagandet och vi underkänner därmed den vikt som vi i alla andra sammanhang tillskriver det preventiva arbetet.

Om vi väljer att ducka för dessa utmaningar är det ingen tvekan om vem som får betala det högsta priset, de mest utsatta unga.

Kristina Ljungros, förbundsordförande RFSU samt styrelseledamot i IPPFs globala styrelse (International Planned Parenthood Federation- RFSUs paraplyorganisation) med verksamhet i 170 länder