Rimligt att fria Hermansson

ledare Den tidigare politikern Ann-Sofie Hermansson friades även i Hovrätten när fallet avgjordes under torsdagen. Det var ett mycket rimligt beslut. En fällande dom hade fått svåröverskådliga konsekvenser för yttrandefriheten och riskerat att kortsluta viktiga delar av den offentliga politiska debatten.

Domstolsprocessen mot den tidigare Göteborgspolitikern Ann-Sofie Hermansson har varit märklig på flera sätt.
I diskussionerna om fallet har de som velat se en fällande dom fokuserat en del av sin argumentation på att Göteborgs stad stoppade en visning av och ett efterföljande samtal om filmen Burka Songs. Motivet till detta var att arrangemanget inte var ”balanserat”, det vill säga att det inte skulle presentera flera perspektiv på filmen.
Om detta beslut kan ha många åsikter. Jag tillhör själv dem som anser att det inte är rimligt att alla kulturarrangemang i en kommun ska vara balanserade. Det fria ordet blir mindre fritt om sådana kravs ställs i varje enskilt fall.
Men den planerade filmvisningen är helt irrelevant för det nu aktuella rättsfallet.
Hermansson har anklagats för grovt förtal, efter att hon på sin blogg hade kallat de båda debattörerna Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil för extremister.
Både polis och åklagare ansåg att anklagelsen saknade grund. Istället valde de båda att gå vidare med ett så kallat enskilt åtal. Tingsrätten gick på Hermanssons linje, och nu alltså även Hovrätten.

Gränsen för vad som ska vara verkligt förtal är inte glasklar.

Domen är rimlig av det enkla skälet att uttrycket extremist är ett politiskt värdeord. Vad man lägger i det kan variera från person till person, och tolkningen av vem eller vilka som är extremister är något som kan diskuteras i en öppen, politisk debatt.
Det är helt sant att anklagelser i andra riktningen, om att människor skulle vara extremister med kopplingar till terrorism, ofta har använts på rättsvidriga sätt, runt om i världen, inte minst efter attackerna mot USA den 11 september 2001.
Men detta är också en annan debatt än den som nu utspelat sig i det svenska rättsväsendet.
För vad skulle hända om det blev lika med förtal att kalla någon för extremist?
Ska vi tillämpa det även om de som kallar Sverigedemokraterna för extremister? Eller de som kopplar samman Sverigedemokraternas anhängare med en mer våldsam form av högerextremism?
Det skulle bli en hel del förtalsrättegångar för rättsväsendet att hantera.

Särskilt allvarligt vore det om Sverige, som vid en fällande dom, hade gått samma väg som många mindre demokratiska länder runtom i världen.
Runtom i världen används förtalsparagrafen för att tysta människor som gör politiska inlägg. Det görs regelbundet i länder som Ryssland, Thailand eller Venezuela.
Den vägen ska vi inte gå.
Gränsen för vad som ska vara verkligt förtal är inte glasklar. Det måste man också erkänna. Men den gränsen passerades inte i det blogginlägg som nu friats i Hovrätten i Göteborg.