Risk att skärmskolan blir mest lönsam

ledare När skolorna i sommar ges större frihet att bestämma när de ska bedriva undervisning på distans finns en risk att huvudmän ser det här som en möjlighet att spara pengar. Därför krävs ökad ekonomisk styrning över skolan. 

Efter ett regeringsbeslut efter nyår har Sveriges högstadieskolor nu möjlighet att övergå till fjärr- eller distansundervisning för att undvika trängsel och minska smittspridningen under hela vårterminen. Definitionerna här är viktiga:

Fjärrundervisning är interaktiv undervisning som bedrivs med informations- och kommunikationsteknik där elever och lärare är åtskilda i rum men inte i tid.

Distansundervisning är interaktiv undervisning som bedrivs med informations- och kommunikationsteknik där elever och lärare är åtskilda i både rum och tid.

Den sorts skola vi är vana vid, en lärare och en grupp elever i ett klassrum, kallas i den offentliga prosan numera för närundervisning.

Precis som när det gäller undervisning med behörig eller obehörig lärare saknar vårt skolsystem ekonomiska konsekvenser – prislappar – för olika sorters undervisning. Skolorna får samma peng per elev alldeles oavsett lärarkompetens, klass-storlekar, elevhälsoresurser eller bibliotek. Till den listan läggs nu också möjligheter att bedriva fjärr- och i vissa fall distansundervisning. Under våren tillfälligt på grund av covid-19, men från halvårsskiftet med nya permanenta regler. I höst blir det möjligt att ha fjärrundervisning i grundskolans samtliga årskurser.

Eftersom det saknas koppling mellan intäkt och undervisningsform är riskerna stora. När det gäller gymnasiet såg vi en försmak redan i våras. Efter en vår med distansundervisning i gymnasiet skrev gymnasiejätten Academedia i sin kvartalsrapport, apropå att covid-19 endast haft en begränsad ekonomisk påverkan på verksamhetsåret, att “distansundervisningen på gymnasiet medfört lägre direkta kostnader”. Men skolpengen har kommit in som vanligt. Det krävs egentligen bara grundkunskaper om företagande för att förstå vilka drivkrafter som finns.

Huvudmännen har nu plötsligt ett alternativ. Om läraren blir för dyr kan de hävda att rekrytering misslyckats och köra fjärrundervisning istället.

Det är starka ekonomiska intressen som driver på för mer undervisning där lärare och elever inte träffas i samma lokal. Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, krävde redan 2017 en debattartikel tillsammans med Friskolornas Riksförbund att mer fjärr- och distansundervisning borde tillåtas för att minska behovet av att rekrytera lärare.

Det var därför högst rimligt att regeringen gav Skolverket i uppdrag att se över om det finns behov av att reglera fjärrundervisning vad gäller exempelvis antal elever per lärare. Det tyckte inte myndigheten. Visserligen skriver Skolverket att mindre gruppstorlekar vid fjärrundervisning är att föredra, men efter att helt ha bortsett från de ekonomiska drivkrafterna blir ändå rekommendationen att lämna “ett större tolkningsutrymme för huvudmännen att själva bedöma hur stora grupperna ska vara i det enskilda fallet”. Vad kan gå fel här?

I lagen som börjar gälla i sommar anges att fjärrundervisning får användas om huvudmannen “trots upprepade ansträngningar” inte har lyckats anställa en behörig lärare. Syftet är såklart gott, men skrivningen försämrar också möjligheterna för behöriga lärare att förhandla sina arbetsvillkor. Huvudmännen har nu plötsligt ett alternativ. Om läraren blir för dyr kan de hävda att rekrytering misslyckats och köra fjärrundervisning istället.

Det här måste styras upp. Rätt utfört innebär möjligheten till fjärrundervisning att också en skola på en liten ort kan erbjuda undervisning i ett “smalt” språk. Fel utfört kommer det innebära att bofasta lärare i glesbygdskommuner försvinner och ersätts av lärare som undervisar från större städer. Ja, och betalar skatt där.

Vårt sätt att finansiera skolor riskerar att göra undervisning med lärare via bildskärm billigast för kommunerna och mest lönsam för friskolorna. När pandemin är över måste den ekonomiska styrningen av skolan ses över. Om vi menar allvar med att en lärare i klassrummet är bättre än en lärare på bildskärm måste det synas i ersättningen.