Krönika Avtalet om omställningsstudiestöd hann knappt träda i kraft förrän klåfingrigheten fick ett ansikte. Politiker, forskare och ledarskribenter ville ändra i uppgörelsen. Men parterna, de som träffat avtalet, säger tvärnej till förändringar.
I förra veckan visade siffror från Centrala Studiestödsnämnden, CSN, att 605 personer hittills beviljats det nya omställningsstudiestödet. Tanken är att antalet personer som kan omfattas av stödet ska växa successivt. Under första halvåret i år handlar det om drygt 4 000 personer och om några år ska det kunna vara 40 000 per år.
Dit är det av förklarliga skäl ännu långt. Men intresset är stort och många av de drygt 25 000 personer som redan sökt stödet riskerar att få nej i år.
Att några år senare säga åt samma parter att de ska ändra i sin uppgörelse är minst sagt märkligt
Enligt avtalet mellan fack och arbetsgivare ska bedömningar göras av om de som sökt stärker sin ställning på arbetsmarknaden genom att gå den utbildning de sökt. Den här bedömningen ska göras av den omställningsaktör som den sökande tillhör, till exempel TRR för många tjänstemän och TSL för många arbetare. Omställningstaktören lämnar ett yttrande till CSN som beslutar om det blir ja till bidraget eller inte. För de som söker och inte finns på arbetsplatser med kollektivavtal ska en nyinrättad statlig institution göra bedömningen.
Risken är väldigt stor att hela uppgörelsen faller om någon del ändras
Parterna som träffat avtalet, Svenskt Näringsliv, LO och PTK understryker några viktiga principer med uppgörelsen. Det är, enligt parterna, viktigt att initiativet till att gå en utbildning kommer från enskilda individer och inte någon annan, till exempel arbetsgivaren eller Arbetsförmedlingen. Utbildningen ska också stärka den sökandes ställning på arbetsmarknaden.
Redan i höstas, när den nya regeringen tillträdde fanns det åsikter om avtalet. Skrivningar i Tidö-avtalet tydde på att det kunde finnas ambitioner hos regeringen och Sverigedemokraterna att rikta stödet mot utbildningar inom bristyrken. Arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) beskrev det som att avtalet behövde ”skruvas på” mot bristyrkesutbildningar.
Uttalandet ledde till protester från parterna och inte minst från fackliga företrädare. Saco:s ordförande Göran Arrius har uttryckt oro vid flera tillfällen över att intentionerna i avtalet ska ersättas och bli arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är en invändning som helt avfärdas av Expressens ledarsida och som uppmanar Johan Pehrson att göra om inriktningen till en bristyrkesåtgärd ”vad än facken säger”.
Nu kommer också stöd för att ändra i avtalet från SNS senaste Konjunkturrådsrapport. Enligt de fyra forskarna som står bakom rapporten är omställningsstudiestödet för generöst och omfattar för många. Stödet borde i stället riktas mot dem som varslas om uppsägning och har störst behov av omskolning.
Svenskt Näringslivs vice vd Mattias Dahl, Martin Wästfelt, ordförande i PTK:s förhandlingschefsgrupp och LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson har reagerat starkt på förslagen att ändra i förutsättningarna för stödet. Det har kommit för att stanna, konstaterar de i en debattartikel. Och stödet är inte en arbetsmarknadspolitisk åtgärd utan till för dem som vill stärka sin kompetens.
Det är dock uppenbart att barnsjukdomarna i detta gigantiska system är många – långa väntetider på besked och oklara bestämmelser vad som gäller, är några exempel. Dessutom tycks kunskapen om hur stödet kom till inte finnas eller förbises. Det var som bekant partierna inom ramen för Januariavtalet som beställde en förhandling av parterna. Syftet med förhandlingen var att luckra upp lagen om anställningsskydd och förbättra det svenska omställningssystemet. Underförstått skulle de föreslå ett system som skulle finansieras med statliga pengar. Efter komplicerade förhandlingar och trassliga turer gick det till sist. Parterna kom överens.
Att några år senare säga åt samma parter att de ska ändra i sin uppgörelse är minst sagt märkligt. Risken är väldigt stor att hela uppgörelsen faller om någon del ändras. Och då väntar något riktigt rörigt.
Samtidigt är det uppenbart att också mer traditionella arbetsmarknadspolitiska satsningar behövs. Varselsiffrorna för januari var mycket nedslående – 4 700 personer varslades om uppsägning, vilket var över 3 000 fler jämfört med januari förra året. Det finns alltså angelägna uppgifter och insatser för arbetsmarknadsminister Johan Persson i stället för att ”skruva på” avtalet om omställningsstöd.
Anna Danielsson Öberg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
