De marknadsbaserade kundvalsmodellerna, som vi har i välfärdssektorn, tycks utan tvivel fungera bäst i den nationalekonomiska (neoklassiska) modellvärlden. Det skriver Kjell Rautio, välfärdsutredare LO.
Problemen med en avreglerad och marknadiserad välfärdssektor blir allt mer uppenbara. I dag är det exempelvis bara Sverige och Chile som tillåter en oreglerad privat vinstdrift i skolsektorn. Varför betraktas det då som en sensationell nyhet när DN i dag berättar om att vårt skolpengssystem leder till så kallad betygsinflation? Att friskolor, men även kommunala skolor, konkurrerar med överbetyg borde knappast komma som en överraskning. Allt annat hade ju varit ologiskt.
Betygsinflation i en marknadiserad skolsektor är ungefär lika logisk som att det ur världens mest avreglerade välfärdssektor årligen rinner iväg miljontals på miljontals skattekronor till diverse privata konton. Den främsta drivkraften för riskkapitalbolag är ju inte att ta så höga risker som möjligt, utan att kortsiktigt till så låg risk som möjligt tjäna så mycket pengar som möjligt. Att skatteverket nyligen slog fast att riskkaptalbolag är vanligare i välfärdsektorn än i ekonomin i övrigt var därför inte särskilt förvånande. Var ska sleven vara om inte i grytan? Den relevanta dagspolitiska frågan borde väl snarare vara hur länge till vi som medborgare ska acceptera att det på sina håll i princip råder en fri privat dragningsrätt på de skattepengar som avsatts för välfärd?
De marknadsbaserade kundvalsmodellerna, som vi har i välfärdssektorn, tycks utan tvivel fungera bäst i den nationalekonomiska (neoklassiska) modellvärlden. Ju mer närstående näringslivets intresseorganisationer är nationalekonomen desto bättre verkar dessutom kundvalsmodellerna fungera. Men när dessa marknadsbaserade system utsätts för en ordentlig empirisk granskning börjar fakta sparka. En rad negativa effekter kan då noteras: allt från social selektion och snedvridna incitamentsstrukturer till ineffektivt använda resurser och risk för allvarliga kvalitetsbrister.
Denna problematik analyserar vi, som sitter i sekretariatet i LOs välfärdsutredning, relativt ingående i en rapport som vi nyligen presenterade. Där levereras också en rad olika förslag till hur vi ska kunna starta en reformprocess, där de privata vinstuttagen successivt begränsas och andra värden än kortsiktig profit sätts främst i välfärden.
Det är inte bara skolsektorn som behöver återregleras. Det behöver också vård- och omsorgsektorn. Drygt 80 procent av svenskarna anser att det som avsätts till välfärd också ska gå till välfärd. För såväl välfärdens som demokratins skull är det viktigt att det politiska systemet visar lyhördhet i denna centrala fråga.
Kjell Rautio, välfärdsutredare vid LO
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
