EU:s utrikesministrar har beslutat om sanktioner mot det vitryska ledarskiktet. Några dagar innan beslutet släpptes flera regimkritiker som har hållits fängslade sedan presidentvalet i december. Frisläppandet är en del av Aleksander Lukasjenkos sedvanliga maktspel där människors rättigheter är en handelsvara som används för att förlänga den vitryska diktaturregimens överlevnad. Det måste EU och Sverige ha i ständig åtanke om de ska kunna bidra till att reformera Vitryssland i demokratisk riktning.
Lukasjenkos politik är i många avseenden så osannolik att den inte borde fungera. Likväl fortsätter han att trotsa både det internationella samfundet och de ekonomiska spelregler som för länge sedan borde ha satt stopp för hans framfart. Hans politiska rävspel förser honom med luft under vingarna, tillräckligt för att kunna manövrera mellan Rysslands och EU:s politiska och ekonomiska påtryckningar.
Civil Rights Defenders har sedan 1990-talet försvarat människors rättigheter och stärkt utsatta människorättsförsvarare i Vitryssland. Det jag bevittnade i Minsk under valdagens kväll den 19 december 2010 var i särklass det mest brutala ingripandet hittills av vitryska myndigheter. Fredliga demonstranter slogs skoningslöst ner av tungt beväpnade säkerhetsstyrkor. Flera hundra greps, inklusive sju av de nio oppositionskandidaterna. I flera veckor satt människor inlåsta i KGB:s celler utan tillgång till vare sig läkare eller advokater.
Den våldsamma attacken kom utan förvarning. Inför valdagen hade Lukasjenkos relationer till EU och Ryssland förbättrats. Därtill hade Lukasjenko som vanligt full kontroll över valapparaten och alla räknade med att han skulle bli omvald. Det var enbart en fråga om hur många procent av rösterna han skulle välja att vinna med. Under valhelgen var stämningen mycket lugn. Ändå kände han sig tvungen att demonstrera sin makt genom att slå ner gamla och unga, kvinnor och män, som vågat sig ut för att kräva sina rättigheter.
Rimligen bottnar Lukasjenkos agerande delvis i rädsla. Han måste känna av de begränsningar den politik han för innebär, inte minst ekonomiskt. Han bör skrämmas av de krafter som trots ett drygt decennium av förtryck vågar sig ut på gatorna för att visa sitt missnöje. Men han vet också att det som nu hålls till hans nackdel snart kan vändas till hans fördel – genom att med små steg ge tillbaka det han har tagit skapar han ett förhandlingsutrymme som han slugt förvaltar.
Den 31 januari beslutade EU och USA att införa reserestriktioner och ekonomiska sanktioner mot det vitryska ledarskapet. Inför beslutet släpptes sju av de mest välkända regimkritikerna, bland dessa presidentkandidaten Vladimir Nekljajev och journalisten Irina Chalip. De sitter dock i husarrest, de står fortfarande under åtal och de riskerar långa fängelsestraff. Att de fick lämna KGB:s häkte bör ses som en inledning av den nya runda av politiskt spel som nu inleds av Lukasjenko, återigen med människors rättigheter som insats.
Den vitryska diktaturregimens osannolika resa sker med ett allt tyngre bagage och den går obönhörligen mot sitt slut. Men vi ska inte underskatta kraften i en varelse som mot alla odds har klarat att hålla sig uppe så här långt. För att den ska kunna landa i demokratiska reformer krävs det att Sverige och EU behåller pressen på Lukasjenko och hans närmaste män och inte köpslår med honom om något han inte äger – sina medborgares rättigheter.
Robert Hårdh, chef Civil Rights Defenders.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
