Robotar ses ofta som ett hot mot arbetsmarknaden och som kommer att rationalisera bort jobb. Men kanske är snarare robotiseringen lösningen i kampen mot arbetslösheten?
I mina SO-böcker från grundskolan fanns bilder av industrirobotar. De var orangefärgade och såg på något vis vänliga ut – vilket påminner mig om att svensk industri i över fyrtio år har varit högteknologisk.
I ungefär lika många år har debatten om robotiseringens påverkan på arbetsmarknaden pågått. I dystopiska filmer som Terminator och Transformers diskuterar forskningsintresserade Hollywoodregissörer som James Cameron vad som händer när robotarna ”tar över världen”. I verkliga livet har oron snarare handlat om huruvida robotarna kommer att ta över jobben.
Det finns en påtaglig rädsla här, kännbar vid varje stort teknikskifte genom människans historia, från renässansens genombrott för boktryckarkonsten till sekelskiftets IT-boom. Och den måste tas på allvar, för även om nästan all teknologisk utveckling på lång sikt har gynnat mänskligheten, kan kostnaderna – för obsolet arbetskraft och glesbygdsboende – på kort sikt bli stora.
Under hösten är det borgerliga opinionsbildare och Svenskt Näringsliv som gått i täten för framtidspessimismen. Man talar om att ”trösklar” och löner måste sänkas drastiskt för att Sverige ska kunna anpassa sig till det man menar är en postindustriell era. Kollektivavtal bör “moderniseras” och fackföreningar av avskaffas, alternativt omformas till redskap för arbetsgivarna. Nyligen presenterade till exempel Stefan Fölster på Reforminstitutet en rapport om alla jobb som kommer att försvinna framöver. Det är inte svårt att se en politisk strategi som går ut på att skrämma till passivitet.
I måndags lanserade Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) en rapport om robotarnas betydelse för samhällsekonomin. Den visar att länder med hög robotisering, som Tyskland, också har hög arbetsproduktivitet och relativt låg arbetslöshet. Vilket i sin tur betyder att robotiseringen för redan framgångsrika industriländer inte är ett hot utan en förutsättning för fortsatt stark utveckling. Det behöver alltså inte bli så att robotar tränger ut jobb. Branscher som omfamnar den nya teknologin upplever generellt en snabbare produktivitetsökning och kommer att kunna sälja sina varor billigare, vilket leder till ökad efterfrågan och expansion.
Resonerar man så kan man snarast säga att vi ligger efter när det gäller robotisering. Idag använder den tyska industrin nästan dubbelt så många robotar som den svenska – trots att Sverige länge var ledande på området. Istället för att gnälla över teknologiskiftet, eller utnyttja det som genomskinlig förevändning för att genomföra ett mer ojämlikt arbetsliv, borde vi satsa på kompetensutveckling inom industrin.
Med nya utbildningar och rättvist fördelade produktionsvinster kan vi få en mer välfungerande arbetsmarknad. För vad är det som säger att dagens arbetare inte är morgondagens robotskötare?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
